Tack och hej
Idag, tisdag 11 juni, börjar jag alltså den semesterperiod som - enligt planerna, kanske bäst att tillägga - är avsedd pågå obruten fram till 1 juli då jag officiellt blir pensionär.
Annandag pingst (igår) firade jag min sista mässa som fast anställd. Mina två sista ska jag kanske säga eftersom jag tidigare på dagen varit på sjukkommunion. Som jag tidigare berättat var detta även ett personligt jubileum för mig: 40-årsdagen av min prästvigning.
Denna, för mig, personliga jubileumsmässa var förhållandevis välbesökt för att vara kvällsmässa på dag som för de flesta är arbetsdag. Bosse var givetvis med mig i mässan. Så även annan gammal vän och tillika kollega från Nederluleåtiden, Mats Rondahl. Så det blev trippelkoncelebration. Min prästvigningskamrat Lars-Gunnar var också med i kyrkan men avstod dela den prästerliga altargemenskapen.
Förra söndagen, 2 juni, var det officiell avskedsgudstjänst, vilket min gamle kamrat redan vittnat om på sin blogg.
Dags då att sammanfatta prästgärningen så långt:
Ångrar jag att jag blev präst?
Nej.
Har jag trivts som präst?
Ja
Har jag någon gång på verkligt allvar funderat på annan livsbana?
Nej
Och kom ihåg: det som tar slut när en präst blir pensionär är anställningen inte prästämbetet.
Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten
Nu verkar det vara slut på serien ”personliga tillbakablickar”. Du har avtackats och både folk och efterträdare bereder sig att vara ”posttobbeister” eller nåt sånt. Som Josua och Israels barn när Moses lämnat över - typ.
Moses gick upp på Nebo. Vad han då tänkte om vad som varit lämnas vi i okunnighet om. I stället berättas vad han såg framåt - det land som folket skulle leva i. Moses ser framåt. Hans vision gäller Gudsfolkets - Kyrkans - framtid.
Är det då inte rätt om du nu börjar en ny serie? ”P plus - framtiden från Nebo” och ett nummer?
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
