Stormöte
Ja men då, Torbjörn, tycker jag att vi börjar om igen! Du kan ju börja med att förklara varför vi i högkyrklig tradition (som slog igenom 1986) inte står under läsningen av gammaltestamentliga texter (som i o f s var tunnsådda i evangelieboken före 1986). Igår kväll hörde jag prästen Ivan Örjebo tala på Brogården och han tyckte att det var illa att vi inte visade samma vördnad för Kristus när han kommer till oss i profeternas ord. När jag var liten stod vi i söndagsgudstjänsterna i Västerbotten alltid upp vid läsningen av dagens texter (då visserligen sällan GT-texter fanns med annat än i de bibelsprängda predikningarna, så på så sätt har ju GT:s ställning stärkts nu) och gjorde ingen skillnad på Guds ord och Guds ord. (Alla evangelietexter innehåller ju f ö inte Jesus-ord, ibland är det bara Kajfas eller Johannes Döparen, den siste av profeterna). Så kan du förklara skillnaden? (Jag vet att vi som Maria ska sitta vid Jesu fötter, men det borde väl i så fall även gälla t ex just texten som handlar om Maria vid Jesu fötter?). Undrar gamle trätobrodern men framför allt brodern i Kristus Andreas H.
Ändå tycker jag det ligger något i frågan om varför vi inte står upp under samtliga läsningar. Jesus framträder ju i samtliga läsningar. Annars skulle vi inte läsa dem. Tror det beror mer på bekvämlighet att vi sitter ned då och då. Det vettiga borde vara att stå upp under hela mässan utom under predikan, då vi som Maria kan sätta oss ned för att undervisas.
Tack för svar! Ja, ett tag trodde jag nästan att Ivan tyckte att vi borde SITTA under alla texter. Men där var han - snällt sagt - rätt otydlig. Det är ju ett typiskt adiaforon, så den som vill stå under t ex episteln får ju gärna göra det. Men att sitta under evangelieläsningen - om det inte handlar om sjukdom, handikapp o dyl - är ett oskick :o). I Ovanåkers kyrka igår lästes evangeliet från den högbelägna predikstolen (ej ambon alltså), och det slog mej plötsligt att detta "uppklättrande" nuförtiden - när de pampiga predikstolarna i äldre kyrkor knappt används av vare sig folk- eller högkyrkliga - OCKSÅ är ett sätt att accentuera Kristi särskilda framträdande i offentligheten. (Men jag gillar personligen processioner - lättare att engagera t ex konfirmander där oxå, t ex som ljusbärare o dyl).
