P (s) minus 6 fler nittiotalsminnnen

Några år under förra milleniets sista årtionde kom jag att vara kollega med min nuvarande chef Charlott Rehnman, som då var komminister i Hertsökyrkan. Under en tid kom vi och diakonerna i distrikten att tillsammans jobba i ett projekt för långtidsarbetslösa. I någon form av verksamhetsprogram (där vi i praktiken uppfattade att ansvariga inte till slut hade fantasi att fylla dagarna med något vettigare) så blev till slut vi i kyrkan tillfrågade om inte vi kunde ansvara för en (halv?) dag. Det gjorde vi gärna. Vi försökte öppna för samtal om livsfrågor och  krishantering, vi visade och berättade om kyrkan mm. 
 
Vi utnyttjade väl också en del vanliga "trick" för att försöka skapa en avslappnad atmosfär. En gång lät vi presentationsrundan gå till så att alla presenterade den som satt på ena sidan om sig. Lätt för gruppdeltagarna inbördes som redan mött varandra några veckor, men värre när vi kyrkoanställda blev inblandade. Men kvinnan på min sida sa: " det här är våran präst. Han verkar vara trevlig och öppen och inte en sån där dogmatisk typ".
 
Värst vilka konstiga uppfattningar folk kan få, om dom möter en öga mot öga och inte bara läser i tidningen, tänkte jag.
 
Roligt blev det också när vi från gruppen fick en önskan förklara hur man kunde ha så olika uppfattningar om kvinnor som präster. Vi beslöt då att Charlott skulle förklara argumenten för att vara mot och jag skulle förklara varför man kan vara för. Jag tror vi båda lyckades ganska bra med våra uppgifter. En orsak, tror jag, till att vi under åren alltid kommit så bra överens; en förmåga att
Tänka "utanför boxen" och ärligt kunna förstå "den andre"
 
Ett annat glatt minne från Örnästiden var när vi fick en ny kyrkvärd som verkligen gick in för uppgiften med liv och lust. Han var så angelägen välkomna människor in i kyrkan att han ofta inte stod vid innerdörrarna mellan vapenhus och kyrksal utan vid ytterdörrarna, ja rent av ute på bron och i bästa bibliska stil nödgade människorna att komma in. På eget initiativ samlade han en grupp - både kyrkvärdar och andra - för att samtala om hur vi skulle kunna fördjupa gemenskapen och lekmannaengagemanget i gudstjänsten. Kanske var det ur den gruppen som det växte fram ett studium över Byström-Norrgårds bok Mer än ord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0