Torbjörn Lindahl

prövade vi i Örnäset. Ide'n var nog min. Redan första sommaren jag tjänstgjorde i Örnäser hade jag tagit del av nyheter i augusti att perioden efter de flesta föräldrars semester, men innan skolstarten, var en orolig tid för många ungdomar. Dom gick hemma sysslolösa, för gamla för fritids. 

 

En utmärkt tid ha konfirmationsläsning....   började jag tänka inför nästa års konfirmationsinbjudan. Men eftersom jag är en person med erkänt långt avstånd mellan ide och komma till skott så var det tur att jag i pedagogen Inger hade en arbetskamrat som hade betydligt kortare avstånd mellan tanke och handling. Alltså lyckades vi nästa vår få ut inbjudningar i så god tid att info för intresserade hann ske innan vårterminens slut, och anmälningar tas emot innan semestern och en grupp vara igång några dagar in i augusti.

 

Och nu hände den koppling jag tidigare antytt. Vid ett besök i veckomässa i Gammelstad under sommaren träffade jag just den man som jag lärt känna under Nederluleåtiden och mött en gång på Högskolan. Och det slog mig direkt, honom ska jag tillfråga om att vara hjälpledare i vår konfirmandgrupp. Det innebar att vi kunde åka till lägret på Seskarö i tre minibussar, ha dessa kvar under vistelsen med möjlighet till olika utflykter. I tre år hade vi denna konfirmationsmodell. Under respektive hösttermin höll vi sedan ett antal samlingar och konfirmerade under vårterminen, så att ungdomarna som då gick i åttan blev konfirmerade "rätt" år.

 

En lyckad konfirmationsvariant som jag minns med glädje.

 

 Senare kom jag även ha en liten sommargrupp i juni, på mer traditionellt sätt, efter ungdomarnas årskurs åtta. Den gången ihop med pedagog Kerstin. I den gruppen deltog en tjej som visserligen konfirmerats tidigare i en vintergrupp, men som ville vara med en gång till bara för att lära sig allt ordentligt. 

 

Då den gruppen var väldigt liten höll vi lägret på Nederluleå församlings sommargård i Börtnäsheden. Där råkade vi en dag ut för ett åskväder som bokstavligen fick det att slå lågor ur telefonledningarna. Att inte hela huset brann ner...