Mer funderingar
Jag känner flera av den sort du undrar om man känner någon - alltså folk som inte var med i kristna sammanhang redan som spermier. Ändå är det en viktig sak du aktualiserar.
Och i min hjärna flyter fler tankar upp. Eller snarare frågor. Jag ger tre:
1. Inte alla barn uppvuxna i bekännande miljöer blir (åtminstone till det yttre) som vuxna "kvar i tron". Också i den kategorin blir det "nettoförlust". Varför?
2. Många gånger kommer flera med näst intill helt sekulär bakgrund med i och efter konfirmationen. Deras anknytning upphör i 20-åren? Varför?
3. Väldigt många är inte - nu tänker jag vuxna - är inte med i församlingssammanhang eftersom de har varit där, åtminstone "tittat in". Det de då mötte kändes inte angeläget, föll dem inte på läppen. Varför?
I kapitel 4 hos profeten Hosea ges gudsfolkets ledning ansvaret för sakernas tillstånd. 1917 års översättning är tydligare då vers 4 blir något av en mellanrubrik. Det talas om "prästen" vilket inte skall enkel-tillämpas enbart på oss präster av idag. På Hoseas tid stod prästerna ensamma som ledare, idag delas ansvaret på förutom oss också förtroendevalda, andra anställda och de som har/ges tolkningsföreträde och rollen av lokala kultursättare i kyrkliga/kristna sammanhang.
Och mina frågor blir mer riktade:
1. Hur kan troende människor - däribland jag och du - år ut och år in acceptera lägen, former, attityder och församlingskulturer som inte ens egna barn finner meningsfulla?
2. Hur kan troende människor - däribland jag och du - år ut och år in acceptera lägen, former, attityder och församlingskulturer som inte ger unga människor det de behöver och önskar av ansvar, delaktighet och uttryckssätt?
3. Hur kan troende människor - däribland jag och du - år ut och år in acceptera lägen, former, attityder och församlingskulturer som gör att "intittare" får känslan av att de inte ens efter ett års gluttande i porten riktigt accepteras och räknas med?
Eller kortare sagt: Hur bryter man sönder de rådande formella och informella makt- och inflytandeskrukturer som bara befäster det sätt att fungera som vi ser inte "lönar sig"?
Ämnen för flera blogginlägg - typ.
1. Inte alla barn uppvuxna i bekännande miljöer blir (åtminstone till det yttre) som vuxna "kvar i tron". Också i den kategorin blir det "nettoförlust". Varför?
I vissa fall kan det beror på för mycket av fromhet och fundamentalism som gör att man vid vuxenblivandet kastar ut barnet med badkaret och överger tron helt. Jag var nära detta också, men räddades av jag efter flytt till Sverige gav en ny församling en ny chans.
Jag hoppas inte din hypotes stämmer. Jag har "känt till" många som blivit kristna utan att ha uppfostrats i ett kristet hem. Tror däremot det är svårare idag att få människor som blir troende att stanna i församlingslivet i kyrkan och växa vidare.
Suget efter traditioner & andlighet är stort idag i samhället. Många har inte blivit kvar inom kyrkgemenskapen som jag känner till. Jag förstår dem. Jag har själv tänkt samma tankar många ggr. Var passar jag in? Församlingskulturerna kan vara exkluderande. Församlingsliv är knepigt och vet inte vad det egentligen innebär? Det pratas mycket om hur vi som kyrka "bör vara" men inte "hur det faktiskt är". Vi har ju ett gemensamt ansvar för gemenskapen. Tyvärr finns inte alltid den synen.
Uppenbarligen finns det goda exempel på dem som inte växt upp i ett kristet hem men ändå blivit helgon t.o.m. Förutsättningarna är dock sämre varför en god kristen uppfostran inte kan underskattas, familjen som den lilla kyrkans gemenskap.
