Torbjörn Lindahl

Och då ska det handla om både den liturgiska sången (prästens respektive församlingens) och den extra sången/musiken i form av körsång, solosång mm

 

Prästens sång först. De flesta präster kan sjunga acceptabelt bra. Och övning ger färdighet. Sjung hellre lite än inget alls. Men om prästen inte alls sjunger bör församlingen ändå sjunga sina partier, så som vanan är. Och med orgelstöd är det sällan problem.

 

Vad församlingens liturgiska sång beträffar så är det viktigt att utnyttja de olika kyrkoårsserierna. De varierande melodierna under olika delar av året bidrar på ett verksamt sätt att ge kyrkoårstiderna sina särskilda karaktärer. Att förenkla genom att sjunga allmänna seriens melodier en stor del av året (som kunnat ske på många ställen under åren) är ungefär  lika intelligent som det kända kissa i byxan när man fryser. I längden  blir det tråkigare.

 

Inget hindrar heller att man inför varje ny kyrkoårsperiod informerar om att ny tid nu kommer och eventuellt med musikers hjälp övningssjunger de melodier som nu ska gälla ett tag framöver.

 

Om kör finns som regelbundet medverkar är det givetvis viktigt att kören övas i att deltaga i den liturgiska sången på korrekt sätt. Det är lika viktigt att kören kan de liturgiska partierna som att den kan sina egna sånger. En kör där deltagarna sjunger fel i liturgin, eller ännu värre, inte sjunger med alls i församlingssången är - fr a om det sker återkommande! - ett klart minus i gudstjänsten.*

 

Det är också viktigt att deltagande körs storlek anpassas realistiskt till både kyrkorummet och antalet gudstjänstdeltagare. Viktigare ju oftare kör medverkar. Större kyrkorum kan svälja större kör och fler gudstjänstdeltagare gör det likaså. Exakt hur det ska avvägas får avgöras från fall till fall, men om musikern lyckats få ihop en kör som är nästan lika stor som gudstjänstförsamlingen (eller större, vilket man sett då och då) då kan man överväga att kören delas. Det som under inga förhållanden får ske är att körens storlek och/eller placering i kyrkorummet förvandlar högmässofirarna till i praktiken åhörare eller - ännu värre! - publik. Att se en kör på 20-30 personer, sittande på körplats, vända (åtminstone snett) mot församlingen som i sin tur består av ca ett dussintal personer, det blir ett klart minus för gudstjänstlivet.**  Låt oss aldrig glömma att det i en högmässa alltid är församlingen som är subjekt. Och kören ska uppfattas som en del av (gudstjänst-)församlingen. 

 

(I morgon kommer - hittills planerade - sista delen.)

 

* att en enstaka körsångare kan vara nybörjare i liturgisk sång förnekas inte, men att en stor grupp sångare som regelbundet deltager i högmässan inte ges övning (eller ens förväntas) att deltaga i församlingens gemensamma liturgiska sång är helt oacceptabelt.

 

** det fungerar inte, för att nu få citera min liturgiklärare och senare biskop och ärkebiskop, Gunnar Weman