Torbjörn Lindahl

För ett antal år sedan började jag skriva en serie  inlägg med visioner om gudstjänstlivet. Av olika skäl blev det aldrig klart och publicerades inte här på bloggen. Men nu i dessa yttersta av dagar kanske jag istället får ge det till kära läsarna som något av mitt andliga testamente. Vad gudstjänstlivet beträffar. Och alla vänner som senaste årtionden delat gemenskapen i Hertsökyrkan med mig kan se vad det egentligen är för gudstjänstmodell som ni (eventuellt ovetandes) levt i.

Några kommande inlägg kommer därför att få detta inläggs underrubrik Med gudstjänsten i centrum som tema. Detta därför att det är en grundtanke som jag många gånger sett bli formulerad i samband med div målskrivande; gudstjänsten är centrum i allt vi gör, allt siktar mot gudstjänsten osv. Vackra ord, men ska dom bli verklighet så tror jag vi måste vara mycket mer spetsigt inriktade mot det målet. Det ska jag försöka skriva om.*

Jag vill också tydligt säga att när det gäller visioner så ska man låta sig gripas av just visionen. Släppa alla tankar om att "det går inte hos oss", "det har vi inte resurser till", "det kan man inte", "alla tänker så annorlunda", "det är ingen som vill" mm osv. Det gör ingenting om man ser att hela eller delar av visionen inte kan förverkligas under de närmaste fem eller ens tio åren. Det viktiga är att man tydligt vet var målet är, även om det ibland skyms av bråte på vägen, att man tydligt går i den riktningen, även om stegen är ytterst korta, t o m ibland med långa vilopauser, men kanske framför allt att man avstår steg i fel riktning.

Häng med så börjar vi flyga!

 

* läsare som redan sedan länge burit visioner från högkyrkligt präglade församlingspastoraler kommer sannolikt uppleva att mycket av detta bara är gammal skåpmat från årtionden tillbaka. Men i de norrländska sammanhang jag sett på nära håll har jag inte upplevt att det varit lika djupt och medvetet förankrat i sin helhet.