Den bibliska grunden för prästämbetet
har jag talat om ikväll i vuxengruppen på Fridsförbundets Fredagstimme. Ämnet för kvällen hade fått lite olika formuleringar, men summan av kardemumman var att försöka säga något om det jag satt som rubrik för detta inlägg.
Alltså, finns prästämbetet i Bibeln? Mitt inledande svar blev Det beror på vilken bibelöversättning man använder. Det är ju så att i moderna svenska bibelöversättningar (då syftar jag på 1917, Bibel 2000 och Folkbibeln) där översätts de bibliska uttrycken presbuteros och episkopos med äldste respektive (församlings-) föreståndare (eller något liknande). Men i Karl XII:s Bibel används de traditionella uttrycken präst och biskop. Genomgång sedan av några av dessa ställen (Apg 20:17 och 28; Fil 1:1; 1 Tim 3:1; Tit 1:5; Jak 5:14). Slutsatsen alltså: om präster och biskopar "finns i Bibeln" beror på bibelöversättningen. Levererade även det påstående jag hört någon gång (förmodligen av någon högkyrkligt sinnad prästämbetesförsvarare) att de gamla uttryckens försvinnande ur Bibeln 1917, delvis kan förklaras av frikyrklighetens framväxt, där man ville ha färre "kyrkliga" termer och istället ord som kunde passa bättre i de frikyrkliga sammanhangen.
Sedan ägnade jag en stund åt att förklara skillnaden mellan lärjungar och apostlar. Lärjungar hade Jesus många men bland dem valde han 12 som han kallade apostlar (Mark 3:13-14). En lärjunge är en Jesu efterföljare, en som vill lära sig av Jesus. En apostel är givetvis lärjunge men samtidigt en som fått fullmakt handla å sin Herres vägnar, i hans ställe. Och det är ur apostolatet som präst- och biskopsmäbetet växte fram. Dock ser man t ex i Apg 20 att samma personer kan ges båda titlarna. En tydlig skillnad kom senare.*
Liten genomgång av hur apostlarna (särskilt Petrus) är dom som får agera med definitiv auktoritet i avgörande lägen (när evangeliet når Samarien, Apg 8:14-17; när de första hedningarna döps, Apg 10; vid apostlamötet i Jerusalem, Apg 15).
Nämnde också att den sista måltiden även kan ha en annan betydelse än det vi vanligen tänker. Det var ju bara de 12 som var med Jesus den kvällen, därför kan "gör detta till min åminnelse" också ha en syftning på att apostlarna själv ska fira nattvard, inte bara ta emot nattvarden. Alltså kan denna stund uppfattas som pĺrästämbetets instiftelse likaväl som nattvardens.
Genomgång också av hur man redan i Apostlagärningarna kan se de första tecknen på ämbetsvigningar genom bön och handpåläggning (Apg 6:6). Även något om Paulus; hur hans möte med Jesus vid Damaskus' stadsport och den kristne brodern Ananias' handpåläggning inte bara är uttryck för hans omvändelse utan även hans kallelse till hedningarna apostel. Den Helige Ande säger ju faktiskt inte till Ananias att "Det är en person som sitter tyngd av sina synder och behöver bli förlåten" (som vi lutheraner, i alla fall laestadianska lutheraner!) ofta tänker, utan "gå, för han är mitt utvalda redskap..." (Folkbibeln 2015). Kan man tänka sig att Ananias handpåläggning även är Paulus' vigning till apostel?
Till sist också lite om de första tecknen på att ett från de lokala församlingarna självständigt ämbete växer fram med sin egen auktoritet. Se (igen) Tit 1:5 där Paulus ger Titus uppdraget insätta äldste (=präster!) i alla städer enligt Paulus instruktioner (inte genom att uppmana församlingarna hålla årsmöte och i demokratisk ordning välja predikanter (!) sa jag lite skämtsamt. Men den allvarliga poängen: auktoriteten till Titus' handlande kommer alltså inte från (de lokala) församlingarna utan från aposteln (Paulus) dvs en tidigare ämbetsbärare (="biskop"?).
Ja, lite mer sa jag väl, men nu börjar orken tryta att skriva mer.
Sen blev det samtal (och kaffe och mer samtal). Till sist får jag väl erkänna att dessa undervisningstillfällen vid Fredagstimmen är riktigt stimulerande. Intresserade och kunniga åhörare. Nästan gång för mig blir 22 febr. Då är temat sakramenten.
* Jag nämnde även något om att det finns olika syn på vilket som är primärt i förhållande till det andra. Är biskopar det ursprungliga och dom senare gjorde präster till sina medhjälpare (sannolikt vanligare syn i historiska kyrkor) eller var präster först på plan och dom senare hade behov organisera ledare bland sig vilka kallades biskopar? (en syn som finns i vissa s k protestantiska kretsar)
Kommentarer
Postat av: Jonas M
Skulle vilja lägga till att Bibelställen ofta har dubbla betydelser; du har redan nämnt den första nattvarden som inte endast är en uppmaning för alla utan också en instiftelse av prästämbetet och uppmaningen till prästerna att fira mässan. Det samma kan sägas om Johannes 20:22 som både instiftar prästämbetet och botens sakrament och Matt 10:40. Det är en särskild sändning för prästerna men också för alla kristna i någon mening.
Sen kan man ju säga att det finns otaliga Bibelställen om präster redan i Gamla Testamentet, därefter är ju Jesus Kristus överstepräst när han offrar sig själv som sedan förs vidare när prästen som representant för Jesus i den egenskapen bär fram offret i mässan.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
