68-kyrkan

heter boken som jag denna dag äntligen läst ut. Först i höstas köpte jag den, en bok som "alla" då redan läst och diskuterat för länge sedan. Men först nu, drygt fyra månader efter inköpet har den blivit klarläst*.
 
Något annat måste ha kommit emellan.T ex tittande på nätet på teleskop och tillbehör som man kan köpa eller spanande genom teleskop som jag faktiskt köpt, på lämpliga objekt både på himlavalvet och på jorden, eller idogt funderande över lämplig tid för pension. 
 
Eller så körde jag fast när jag fått nog av präster och teologer (varav några senare blev biskopar!) som på 60- och 70-talen kunde ägna sig åt att prisa Maos Kina och andra kommunistiska diktaturer samtidigt som jag fått personliga vittnesbörd från Kina om personer som ännu årtionden senare kunde plågas av minnet av den tortyr dom utsattes för under kulturrevolutionen
 
Men efter flerfaldiga tappra insatser lyckades jag ta mig till slutkapitlen där man måste ta sig igenom berättelsen om hur en svenskkyrklig biskop in i det sista - som ordförande Vänskapsförbundet Sverige - DDR - kunde försvara Östtyskland.
 
Genom hela boken här jag avstått min vana vid dylika böckers läsande; att stryka under. Varför vet jag ej. Är det insikten att jag nu är så gammal att jag aldrig kommer att titta i boken igen? Nå, det höll till näst sista sidan. Där diskuterades hur det kommer sig att religioner så lätt politiseras och blir stöd till div samhällspolitiska agendor. Och jag kunde inte låta bli markera citatet av Alastair Kee:
 
Religion is the most powerful instrument of legitimation, because ut presents the things of this world as if they were the things of God.**

 
tänkte skriva färdigläst men automatiska "rättstavningen" (!) valde oupphörligt färdigköpt eller färdigfärdigfärdig (=??)
 
** fundera även hur några av 68-rörelsens barn (olika miljörörelser, hbtq) också önskar och gläder sig över kyrklig legitimitet (och blir mäkta irriterade när någon uppfattas inte oreserverat ge den)

Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten

Jag har inte läst den boken men läst en del av vad som tycks om den. Förvånad? Nej!
Klart att kyrkan alltid hamnat i relation till andra delar av samhället. Begriper inte att det blev fult först med 68-orna bara för att förhållandet mellan tronen och altaret då ritades om.

Svar: Att ha stött regimer som visat sig vara varit ytterst ondskefulla var väl lika fult redan när koncentrationslägren avslöjades, inget som "blev" först i spåren av 68.
Torbjörn Lindahl

2019-02-18 @ 21:46:42
Postat av: Thorsten Schütte

Det är lätt att efterklok och med facit i handen peka finger. Men samtidigt har 68-vänstern för många varit inkörsporten till ett seriöst samhällsengagemang där man sedan har hamnat hos vitt skilda ideologiska och kristna inriktningar och gör nytta.

Svar: Så kan det vara. Jag tillhör ju själv nästan 68-generationen (15 år 1968).
Torbjörn Lindahl

2019-02-20 @ 11:20:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0