Petrus
Ja även om man (ännu inte) vill ta till sig att Guds uppenbarelse utgår inte endast från den Heliga Skrift utan även den muntliga traditionen så är det faktiskt bara att läsa Bibeln innantill och då blir Petrus särställning uppenbar. Man väljer och vrakar när man vill följa Bibeln så som den är skriven. De frikyrkliga vill ju inte ens tro på vad som uttryckligen sägs på nattvardens realpresens.
Jag skulle vilja säga också att också Maria förringas även då man endast utgår från vad som framgår direkt av Skriften.
Vad nu då? Är det NÅGON av Jesu lärjungar vi - liksom evangelisterna - mest hela tiden väljer att lyfta fram så är det väl ändå Petrus? Andreas t ex kommer ju alldeles i skymundan av sin bror. Är det verkligen rimligt? :o). Eller lyfts någon lärjunge fram mer än Petrus i något kristet sammanhang som du känner till?
Vad gäller Maria kan jag nog hålla med om att hon i somliga s k protestantiska kretsar tonas ner för mycket. Å andra sidan står det ju faktiskt inte särskilt mycket om henne i bibeln, allraminst i de teologisk-dogmatiskt så viktiga apostoliska breven (Petrus´ egna t ex). Inte lika mycket som om Petrus iaf :o). Men Maria är bra ändå och hennes lovsång Helig Skrift.
Man har hört mycket om Petri förnekelse men mindre om hans ledarställning. Faktiskt intressant att man betonat det negativa.
Men det där beror väl mest på att Apostlagärningarna fått en alltför undanskymd roll i vår kyrkas evangelieböcker (varken evangelium eller epistel, liksom). Fast Petrus Kristus-bekännelse har ju betonats MYCKET positivt - mer än t ex den alltför undanskymda lärjungen Martas! Det beror ju också på att Petrus var mer en ordets än skrivandets man och med hjälp av Silvanus och nån fler bara lyckades "producera" två brev - iofs mycket lästa - jämfört med Paulus (och Lukas´, en mycket mer bortskymd gestalt än Petrus) vid en jämförelse helt enorma produktion. Men vid pingsten kommer iaf både Apg och Petrus fram, och hans frimodighet och goda ledarskap då jämfört med vid förnekelsen har ju verkligen lyfts fram i min "lutherska" tradition, precis som uppdraget han fick igår ;o). Lekmannapredikanten A V Isaksson gav t o m ut en djupt uppbygglig skrift med titeln "Aposteln Petri pastoralexamen" om gårdagens evangelietext - läs den! Och otaliga bönhuspredikningar och bibelstudier kring Apg och kyrkohistorien (ävenså rena Petrus-biografier av Meyer, Beijer m fl!!!) har givit vid handen Petrus´ viktiga roll i urkyrkan. Men Jakob ledde ju församlingen i Jerusalem och Paulus kunde korrigera honom (samtidigt som ju Paulus´ förfärliga roll i förföljelsen av kristna gjorde att Paulus - säkert fullt uppriktigt - såg Petrus´ synder, inkl förnekelsen, som mycket små och lättförlåtna jämfört med hans egna blodröda).
Tesen ska väl vara att "protestantismen" förnekat Petrus oförnekliga ledarroll i lärjungeskara och urkyrka för att inte därmed legitimera påvedömet och påvens ledarroll? Men länken mellan påvedömet (Linus?) och Petrus är på tok för långsökt för att någon bara därför skulle vilja undertrycka "plain facts": att Petrus HADE en ledarroll - även om t ex nycklamakten ju inte bara gavs till honom - och att Herrens Jesu Kristi nåd förhärligades särskilt just genom f förnekaren Petrus och "den käre brodern", f förföljaren Paulus´ arbete. Tänk om den ändå fått förhärligas även genom f förrädaren Judas! Nu blev det inte så. Ett allvarligt memento för oss alla.
Angående Maria får man inte glömma bort vad som står skrivet om henne, oaktat hon inte nämns vid namn, i Uppenbarelseboken.
När det gäller nyckelmakten är det dubbelbottnat; när det gäller botens sakrament gavs det också till de andra apostlarna bland de tolv (men alltså inga andra lärjungar). Här syftar det också på Petrus auktoritet.
När det gäller Petrusämbetets fortsättning får man inte glömma bort att även enligt ortodoxerna har biskopen av Petri stol, biskopsämbetet i Rom haft en särställning i Kyrkan. Sen menar man att Traditionen inte ger vid handen att påveämbetet har den betydelse som Katolska kyrkan säger. Borde inte alla lutheraner åtminstone anamma denna syn?
