Pestens år

Med underrubriken Döden i Stockholm 1710 av Magnus Västerbro heter en bok jag just avslutat. Att det var en allvarig epidemi i Stockholm hösten 1710 är inget jag haft aktuellt i huvudet även om det väl troligen nämnts i någon skolundervisning. Men författaren påpekar att man i historielektionerna förmodligen mer uppehållit sig vid Karl XII:s krigståg än vid pestutbrott.
 
Intressant bok, absolut läsvärd. Nyttig både att ta del av fasorna och människornas och samhällets försök att möta och hantera desamma. Många tankar väcks också när man tar del av hur sammanflätade kyrkan/religionen och samhället var - statskyrkan var verkligen ett faktum - och ser hur impregnerat med religiösa tankegångar hela samhället var. Att pesten var sänd av Gud till folkets straff och tuktan ifrågasätts inte på allvar av vare sig beslutsfattare eller läkare.
 
Också nya perspektiv (för mig) när man tar del av den svenska stormaktstidens syn på sig själv. En tro på de svenskes allmänna överlägsenhet som gör att en tråd kan dras ända från Olof Rudbecks tro på Sverige som all civilisations vagga (Atlantica) och tanken på vår självklara (rätt till) dominans över Östersjön (stormaktstiden) fram till tron på det svenska folkhemmet som överlägsen samhällsmodell och slutligen ett modernt politiskt partis vurm för det svenska.
 
En annan bok jag nyss läst är av helt annat slag. Liten katolsk katekes. Såg den hos äldste sonen i Uppsala i somras. Köpte en egen och läste. En bok som förklarar tron på ett enkelt och resonerande sätt. Den skulle jag utan vidare kunna sätta i händerna på dem som vill veta mer om kristendomen. Det lilla som nämns om skärselden och påven kan lätt betraktas som marginalanteckningar som inte stör alltför mycket.
 
Idag blev det äntligen en MC-tur. Men inte så lång. Bara drygt 30 km. Men härligt som alltid få en liten runda i alla fall.
 
Men det var på eftermiddagen. Förmiddagen var det högmässa i Hertsökyrkan, som Bosse ledde. Vid kyrkkaffet försökte han övertyga mig att fara till klosterön Athos. Kanske.

Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

Intressant med skärselden. I en bokrecension

http://tidskriftenevangelium.se/gamla/vad-menas-med-det-kristna-hoppet/

skriver jag:

"Medeltida folkreligiösa föreställningar om skärselden är på väg tillbaka, när paradoxalt nog de ansedda katolska teologerna Karl Rahner och Joseph Ratzinger, den senare påven Benedikt XVI, lämnar dessa bakom sig och snarast ser skärselden som en sista återblick på ens liv med sina synder vid övergången till en förvandlad kropp."

Svar: Vid läsning av div katolsk litteratur får jag ofta känslan att man helst vill slippa ifrån skärselden men man kan av historiska skäl inte helt slita sig från begreppet.
Torbjörn Lindahl

2018-10-01 @ 17:10:03
Postat av: Jonas M

Oavsett beskrivningen av trosläran som sådan är ju de lutherska katekeserna betydligt mer begränsade.

Uppenbarligen störde vad som sägs om sakramenten och helgonen inte mer än det om påven och skärselden.

Athos är säkert intressant, liksom kanske ännu mer Apulien med San Giovanno Rotondo, om det är samma researrangör vi pratar om.

Svar: Att jag nämnde just påven och skärselden berodde nog mest på att det brukar vara där som mina lutherska vänner anser att jag borde fastna i nätet.
Torbjörn Lindahl

2018-10-01 @ 17:34:08
Postat av: Maria

Skärselden, Marie obefläckade avlelse och påven, det är jobbiga grejer. Man kan helt enkelt inte tro på det, och det underbara glada budskapet är att det behöver man inte heller.

2018-10-03 @ 23:22:31
Postat av: Jonas M

Maria, varför är det så jobbigt med den obefläckade avelsen (hennes upptagning med kropp och själ till himlen har du inga problem med då?!), skärselden och påven? Är de inte så att det är din indoktrinering sen barnsben som gör detta, och att du i huvudsak lägger andra- eller tredjehandskällor till grund för det? Om du verkligen studerar vad Katolska kyrkan själv säger (inte endast citerade utdrag i kritiska artiklar) kanske du inte längre tycker att det är så otroligt att tro på.

Man kan ju fråga sig om det verkligen kan vara svårare att tro på att Guds moder föddes utan synd än att hon avlade Jesus genom den Helige Ande. Eller att Jesus gick på vattnet osv..

2018-10-05 @ 17:41:58
Postat av: Maria

Nä men det står ju ingenting om hennes obefläckade avlelse i bibeln. Skärselden är inte heller tydligt beskriven. Och katolikernas nästan ibland sjuka dyrkan av påven är bara konstig i mina ögon.
Jonas vet ingenting om min bakgrund, vilken kontakt jag haft med katoliker, (och för den delen ortodoxer, pingstvänner, laestadianer, högkyrkliga, EFS:are, karismatiker osv) vilka jag känner och var jag bodde i över tre år. Han vet inte vad jag läst heller. Men han kan ju börja med att komma och titta i mina bokhyllor.

Svar: Bibeln är givetvis högsta normen och inget får uppenbart strida mot den. Men vad som är rätt och möjligt att tro avgörs inte enkelt av om det "står i bibeln". Det finns faktiskt etablerade ordningar i kyrkan som vi utan vidare accepterar som kristna utan att det "står i Bibeln". De tydligaste exemplen brukar ju vara att spädbarn döps och att kvinnor tar emot nattvarden.
Torbjörn Lindahl

2018-10-05 @ 23:43:13
Postat av: Jonas M

Maria, du glömmer att Guds uppenbarelse inte endast är det som skrevs ner i Bibeln utan även traderades muntligen och fördes vidare genom apostlarna. Bibeln ramlade inte ner från himlen och Kyrkan fanns innan nya testamentets böcker skrevs och blev kanon. Sen finns det i och för sig stöd i Bibeln. I övrigt är det endast Gud som tillbes.

2018-10-06 @ 09:40:29
Postat av: den gamle kamraten

Apropå bokhyllor och pest...
Jag har i min hylla en bok som är jättebra att ta fram när jag får anfall av positiv glättighet eller bara gott humör. Det är "Stora döden - den värsta katastrof som drabbat Europa", handlar om Digerdöden och är skriven av Dick Harrison. Noga följs pesten från stad till stad och samma monotona beskrivning av sjukdom och massbegravningar upprepas flera gånger. Sänker humöret på den mest positivistiske.

Svar: Just nu har jag väl nog av pest för ett tag men bra att veta att boken finns om akut behov skulle uppstå.
Torbjörn Lindahl

2018-10-06 @ 09:49:49
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se
Postat av: Maria

Såklart vet jag att även kyrkans tradition finns och har format det som är vår tro. Men nu tillhör jag inte RKK och det är ett val jag gör och det beror på såna saker som påveämbetet och det andra jag nämnde här. Min ”indoktrinering sedan barnsben” som Jonas kallar det har under årens lopp bland annat spätts ut med tre och ett halvt år i ett studenthem som drevs av katolska nunnor. Jag läste om RKK umgicks med katoliker. Och min slutsats har alltid blivit: det känns främmande. Jag älskar Svky (trots att jag är kritisk till mycket som pågår i den nuförtiden). Jag kommer vara den trogen till döddagar. Det är inte indoktrinering utan kärlek

2018-10-07 @ 09:56:25
Postat av: Jonas M

För min del tror jag att det är en fara att vara så fäst vid organisationen att det blir huvudsaken att hålla fast vid den även om organisationen inte håller fast vid Guds instiftelse, om man nu inte tror att det är något föränderligt.

2018-10-08 @ 18:34:43
Postat av: Maria

Jag är min kallelse trogen. Byta kyrka är jag inte kallad till. Men om det kommer en marschorder så går jag. Det har dock inte hänt ännu.

Svar: Helt rätt.
Torbjörn Lindahl

2018-10-10 @ 22:46:12
Postat av: Jonas M

Vem skulle kunna utfärda den marschordern?

2018-10-11 @ 23:10:54
Postat av: Maria

Vår Herre, såklart.

2018-10-12 @ 09:06:26
Postat av: Jonas M

Då kan det ju vara så att ordern är utfärdad men att du inte har uppfattat den än.

2018-10-12 @ 16:49:28
Postat av: Maria

Nä, så är det inte.

2018-10-13 @ 21:36:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0