Torbjörn Lindahl

har jag inte bara sett utan träffat och suttit och haft ett intressant och givande samtal med. Det var när vädret under andra halvan av veckan var sådant att det lockade att fara ut på höstens sista (?) längre MC- tur som jag hamnade på den ort där en av kandidaterna som ny biskop i Missionsprovinsen bor. Givande möte.

 

Eftersom jag heller aldrig tackar nej till en mässa* fick jag chans återigen celebrera i enskilt iordningställt kapell.

 

Jag kan bara erkänna: mässan betyder alltmer för mig för varje år som går.  Att fira mässa flera dagar i rad (eller i enstaka fall mer än en gång samma dag) gör mig absolut ingenting. Varje tillfälle är nytt och fräscht.  Ingen slentrian.  Orden lika innehållsmättade. 

 

Nu funderar jag över den s k ämbetsfrågan, dvs frågan om det är rätt eller fel att kvinnor går in i prästämbetet. Kanske beroende på ett samtal jag haft med kristen vän. Ett av argumenten för kvinnor som präster har ju varit att i vår tid när kvinnor i samhället kan inneha i princip alla yrken och befattningar som män har då är det orimligt att kvinnor ska vara uteslutna från en karriärmöjlighet just inom kyrkan. Och detta i all synnerhet som prästyrket är (ansetts vara) den mest lukrativa karriärvägen inom kyrkan både vad gäller allmän status, utvecklingsmöjligheter och lön. Så är det kanhända. Men jag tänker att den saken kanske ändras i sinom tid när kyrkan blir så fattig att den inte har råd hålla anställda präster utan alla präster får verka på fritiden som "tältmakarpräster"; och när dessutom svåra tider för kristna kommer då biskooar och präster på sedvanligt sätt ställs först i kön på väg till tortyrkammaren eller platsen för nackskottet.

 

Den som lever får se. Min ringa poäng är bara att argument som anförs i det som i grunden är en teologisk fråga ska vara av den karaktären att de är relevanta och hållbara i alla situationer.

 

I morgon är det inte bara valdag utan som alltid numera fasta datumet 9 sept International BAPABD. Goda vänner som jag besökte under MC-turen hade inte glömt denna viktiga firningsdag, utan gav mig lämplig gåva inför hemfärden. Vilken dock inte förtärdes på motorcykeln utan sparas till morgondagens valvaka.

 

 

* favorituttryck av nära kollega