Nya handboken

gäller visst nu. Har någon märkt någon skillnad? Två mässor och tre begravningar har jag lett i församlingen sedan Pingstdagen. Helt oreflekterat har jag gjort som jag brukar och ingen, vare sig musiker eller annan, tycks ha förväntat sig något annat. Kommande söndag blir det högmässa och enligt plan två sjukommunioner. Ser jag något skäl ändra rutinerna?
 
Det är en märkbar avsaknad av entusiasm inför handboksbytet jämfört med införandet av 86 års handbok. Inte bara hos mig. Har inte hört ett enda "äntligen" hos någon enda kollega. Men på den förra tiden hade vi ju i stiftet både Rune Klingert som under lång tid varit en av de drivande i handboksarbetet och som biskop den liturgiskt intresserade och kunnige Gunnar Weman. Deras motsvarigheter finns ju inte idag i stiftet.
 
Den naturliga fortsättningen på 86 års handbok har utan tvekan varit Artos missale. Den nu nya handboken har ju vad högmässan beträffar
1) behållit så mycket ur 86 års handbok att det under större delen av kyrkoåret är möjligt agera istort sett som förr
 
2) infört en massa  nytt (som lika gärna kunde tryckts i ett enkelt tillägg) vilket, vad texterna beträffar, i allt väsentligt är sämre än det som finns i 86:an och därför avviker från hittillsvarande liturgiska utvecklingslinjer och för i väg i helt annan rikting.
 
I den riktningen tänker jag inte gå.😡

Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten

Det var väl så att när 86-an ersatte årgång 42 var steget stort, nödvändigt och efterlängtat. Redan 76 års försöksordning hade på många håll gjort reformen så i de församlingarna blev det ju bara smärre justeringar.
Egentligen var det en intressant process att göra ett styrt öppet försök i 10 år jämfört med årets Pingst-diktat med material som alla inte haft helt tillgängligt och som bara vissa (tagit sig till att) lämnat remisser på.
Vad jag fattat nåddes också inför 76/86 tämligen hög konsensus i beslutsförsamlingen på nationell nivå. Den här gången var det i en del stycken ordförandes utslagsröst i gudstjänstutskottet och deal i plenum för att man inte skulle gjort allt i onödan.

Svar: Helt rätt. Förra gången hade 76 års försöksordning väsentligen redan gjort jobbet. Den här gången är som du beskriver splittringen större - men också den "demokratiska" förmågan att beskriva ett majoritetsbeslut som "enighet" oavsett omröstningsresultat.
Torbjörn Lindahl

2018-05-28 @ 07:39:42
Postat av: Andreas Holmberg

Åja, om en läser Rune Klingerts bok "Liturgin som bekännelse" (Verbum 1989) inser man att HB86 inte heller den togs emot utan kraftfulla protester (särskilt från västkusten ;o)

F.ö. är det väl dags för ny psalmbok nu också? (Rom-kat. kyrkan har en ny, norska och danska likaså och Finland är på gång).


Svar: Visst var det så. Västkustens protester (tillika med västlaestadianer och andra konservativa grupper) vände sig ju emot det (i vissa fall bara påstått, men dock) högkyrkliga/katolska/(allmänkyrkliga) draget i 86:an. Den kritiken vill jag helst glömma eftersom det är just dessa kritiserade drag som jag mest uppskattat i 86:an (kortare och mindre "predikande" syndabekännelse, komplettare nattvardsbön, epikles, fler församlingsacklamationer mm mm). Nu kommer ju kritiken mest från de ("högkyrkliga"?) grupper som mest fick sin vilja igenom 86 som nu ser hela sitt livsverk utsättas för allvarligt angrepp.
Torbjörn Lindahl

2018-05-28 @ 13:10:50
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Jonas M

När det det gäller syndabekännelser är minnet före 1986 tämligen svagt, men vilka avses som exempel på kortare mindre predikande syndabekännelser? Det finns ju exempel på någon eller ett par acceptabla i HB1986 men mer meningslös poesi om att lägga skatter i bräckliga lerkärl och annat som inte explicit uttrycker att vi syndar och att det är vår egna stora skuld som vi ber om Guds förlåtelse för. Inte för att vi har haft otur och missat målet.

Angående psalmbok,blir det väl ett problem när vissa delar inte stämmer.

Svar: "Jag bekänner inför dig att jag ofta har syndat med tankar ord och gärningar..." istället för den gamla varianten av "Jag fattig syndig människa...".Bönen om att lägga sin skatt i bräckliga lerkärl var (är) inte syndabekännelse utan överlåtelsbön.
Torbjörn Lindahl

2018-05-28 @ 19:44:27
Postat av: Jonas M

Nej det äger förvisso sin riktighet att bräckliga lerkärl står rubricerad som överlåtelsebön, samtidigt har jag då erfarenheter att man medvetet använt den istället för den vanliga syndabekännelsen och därefter gett avlösningen. Det var säkert fel.














Svar: Det var utanför handboken.
Torbjörn Lindahl

2018-05-31 @ 23:06:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0