Torbjörn Lindahl

Skrev först "åker för lite". Helt fel. Man åker bil, men kör motorcykel. I åtskilliga dagar har jag längtat ut på en tur. Hur många vet jag inte. När man har denna längtan i kroppen blir dagarna så tråkigt innehållslösa att man snabbt tappar räkningen.  Flera gånger när jag farit från jobbet och det varit soligt så har jag tänkt "ikväll..." Men så har det kommit en regnskur eller så har jag blivit fast med posten en stund och så har det blivit lite sent och så ids man inte dra på sig hela utrustningen och så blir man hemma och så blev det ingenting.

 

Men ikväll blev det äntligen av. Hemkommen efter dop blev det fotboll på TV. Danmark-Peru. Kul att grannlandet vann. Men när det sen efter ca en timme började match mellan Kroatien och Nigeria då tänkte jag att nu får det vara med fotboll en stund. En måttligt lång MC-tur blev det. Ut på E4, norrut till Smedsbykorningen där jag övade lite manövrar i låg fart på parkeringen. Tillbaka mot Rutvik, av mot Gammelstad och in mot stan och mot Porsön vid rostbollen.

 

Eftersom matchen fortfarande pågick när jag kom hem såg jag del av andra perioden. Jag erkänner att jag gärna ser fotboll på TV. VM och EM är höjdpunkter. 

 

Men när jag nu sjunkit ner  i favoritfåtäljen efter MC-färd så känner jag hur oerhört avstressande det är med en MC-tur. Har jag skrivit det förr? Skriver det igen.

 

Bland mina vänner finns vissa som gläder sig över att jag skaffat ny MC, tänker tydligen att det är rätt av mig göra något jag tycker om, men åter andra som tycker att jag borde låtit bli. Dom fruktar kanske att jag ska köra ihjäl mig. Men idag slog mig tanken: är det värre att köra ihjäl sig än att dö sovande i sin säng? Jag menar död som död. Nu hör jag någon av läsarna säga "prata inte så där". Varför inte? Är det större chans att jag dör om jag nämner döden? Kan man betvinga döden genom att inte tala om den? Tror inte det. Antingen är människor rädda för döden. Det behöver en kristen inte vara. Eller så är dom skrockfulla och tror att döden infinner sig lättare bara för att man nämner den. Men skrock är faktiskt en oerhört subtil form av avgudadyrkan. Det bör en kristen inte heller ägna sig åt.

 

Så jag fortsätter att köra motorcykel. På fullt allvar ska jag köra försiktigt och göra allt för att inte köra ihjäl mig. Men om jag till äventyrs kör ihjäl mig, så kom ihåg: jag hade i alla fall roligt. Och att jag dör med evighetshopp.