Nå't händer

även om det är stilla och vilsamt under semestern. Det varma dagarna bidrar väl till måttligheten i fysisk aktivitet. Igår klippte jag i alla fall gräset. Bara det!
 
Idag hyrde vi släp och åkte till Boden med den gamla släktklenod jag tidigare berättat att jag ville bli av med och som äldsta dottern fann glädje i att få överta. Så kallad win-win-situation. Fick just en bild som visar hur det ser ut i villa i Boden.
 
 
Alla som sett den gamla skänken hemma hos mig noterar att överdelen med liten prydnadshylla och spegel har fått tjänstledigt. Snyggt så här också.
 
När sonen och jag återkommit till residensstaden och återlämnat släpet så tyckte han att det var precis lagom att hinna övervara mässan i katolska kyrkan. Vårt inträde innebar att deltagarantalet fördubblades. Det var gamle kyrkoherden Gene som celebrerade. Läst mässa. Två bibelläsningar och - som alltid - underbara böner. Sant uppbyggligt även om man bara deltar i tillbedjan och mottager välsignelse istället för fysisk kommunion. Ingen tvekan om att man känner sig som hemma.
 
Kommer jag någon gång att konvertera? Jag har ju tidigare (fr a för fyra år sedan) här på bloggen uttryckt att jag ibland känner en längtan åt det hållet. Men det har inte att göra med att "vi har fel" och "katoliker har rätt". Jag har alltid trott att vi som lever i svenskkyrklig tradition har haft - åtminstone tillräckligt - "rätt", så att det skulle duga till salighet. Men vad gör man när det egna skeppet upplevs börja sjunka?
 
För ett drygt år sedan kände jag mig en tid helt övertygad om att jag ska göra det. Jag hade t o m några inledande samtal med en katolsk präst och läste igenom hela Katolska kyrkans katekes, vilket jag bloggade om förra sommaren. Men det hela kallnade något efter en tid.
 
Det som (hittills!) hindrat mig när jag lockats/frestats (?) av tanken att konvertera är huvudsakligen inte hinder vid Roms portar utan tron att det fortfarande är genom den svenskkyrkliga traditionens kontaktyta som vi kan nå svenska folket. Till denna svenskkyrkliga tradition räknar jag numera även Missionsprovinsen.
 
F ö fick jag för någon dag sedan ett mail från missionsbiskop Roland med länkar till ett dokument om bikt och avlösning från den lutherska Missourisynoden. Med intresse ska jag ta del av det materialet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0