Gamla handboken

var det väl i huvudsak som följdes i de två gudstjänster jag deltog i idag.
 
Först i Hertsökyrkan kl 11. Vänner med privattaxi hämtade mig för deltagande i mässa som leddes av Bosse. 86 års ordning inklusive några korta inslag från Artos missale. Senare, kl 15 högmässa  i Björkskatakyrkan, ledd av domprosten med medverkan av biskopen som efter mässan "avlyste" lokalen som kyrkorum. Nu stängs den och lämnas till  försäljning. Skolan, som den rent byggnadstekniskt hör ihop med  är inte intresserad. Vad händer om ingen vill köpa den? Tar vi den åter i bruk hellre än att låta den stå och förfalla? River? Ja, vem vet.
 
Men åter till högmässoordningarna. Även i Björx oklanderligt enligt 86 års ordning, givetvis. Den fråga jag vill ställa är: om man vid någon av dessa två högmässor blandat in några nyformulerade böner från den just antagna nya handboken, hade då dagens gudstjänstfirare på ett märkbart sätt upplevt att gudstjänsterna varit mer levande och kommit närmare och upplevts vara relevantare och befinna sig mer i "vår tid" - en tid, vilken, som bekant, går förbi så fort att vi ofta inte ens hinner säga ordet handboksbeslut innan den är gången?
 
Lite vemodigt förstås vara med att stänga en kyrka.* Särskilt sorgligt för alla dem som funnit en god gemenskap i Björkskatakyrkans gudstjänster och olika grupper. Min upplevelse, som under senare år mest iakttagit Björkskatakyrkans verksamhet från sidan, är att man där på ett fint sätt lyckats knyta ett fungerande band mellan gudstjänst och flera vardagsverksamheter. Hoppas den andan nu kan ge liv på andra platser i församlingen. Det som krävs är väl fr a att det finns ansvariga (=personal?) som både i tjänst och i själ och hjärta är förankrade på båda ställena.
 
Även hoppas och önskar vi att alla som nu förlorar sin söndagsgudstjänstgemenskap ska finna den någon annanstans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0