Varför tillhöra den kyrka man gör?
En viktig sak som man bör lägga till är överherden, innehavaren av det fulla prästämbet, biskopen. Där biskopen är är kyrkan.
Till Jonas M
Men om "överherden" läromässigt är falsk då?
Gäller successionen enbart den yttre handpå-läggningen?
Nej rätt lärosuccesion är också nödvändigt, samt att biskopen är i gemenskap med de övriga.
Därför att det är landets kyrka. Men eftersom den kyrkan stänger församlingar (gudstjänstfirande grupper på lokalnivå - stordrifter på kommunalt maner är något annat) så kommer frågan snart: om inte Svenska kyrkan är landets kyrka - vilken är det då? Den som firar flest gudstjänster på flest platser.
Stockholms romersk-katolske biskop kommer antagligen att resa anspråket, ev någon eller några ortodoxa.
Gudstjänstgrupper i olika, jag tror högst skiftande format, är enda alternativet. En möjlighet att återevangelisera landet! De grupper som kan samsas i gemensam kommunion vinner.
Kan det inte finnas flera kyrkor i samma land? I princip inte därför att det finns ett dop, en tro, en Herrens måltid. Sedan är det en annan sak att inte alla fysiskt kan samlas kring samma bord.
Det var jag som försökte skicka föregående kommentar.
Tack för svar!
Det är inte lätt att bekänna att Kyrkan är episkopal, och samtidigt verka i svenska kyrkan.
I mitt hjärta är det bp Arborelius som är min biskop.
Sedan måste jag stå juridiskt under stiftets biskop.
Om det kan finnas flera kyrkor i ett land? Lokalkyrkor, ja. Vördade biskop Anders OCD, kommer inte att ställa några sådana anspråk. Men Katolska kyrkan tror om lokalkyrkorna:
32 ”Denna Kristi kyrka är verkligt närvarande i de troendes alla rättmätiga lokalförsamlingar som, förenade med sina herdar, själva kallas kyrkor (ecclesiae) i Nya testamentet.... I dem samlas de trogna genom att Kristi evangelium förkunnas. I dem firas Herrens måltids mysterium .... Även om församlingarna är små och fattiga eller lever i diasporan, är Kristus närvarande i dem. Genom hans kraft hålls den ena, heliga katolska och apostoliska kyrkan samman.”[56] [814; 811]
833 Med lokalkyrka, som i första hand är detsamma som ett stift (eller en eparki), menas en gemenskap av troende kristna som är förenade i trons och sakramentens gemenskap med en biskop som är vigd i apostolisk succession.[57] Dessa lokalkyrkor ”är formade med den universella kyrkan som förebild. I dem och av dem består den ena och enda katolska kyrkan”.[58] [886]
834 Lokalkyrkorna är helt och hållet katolska genom gemenskapen med en av dem: den romerska kyrkan, som ”leder kärleksgemenskapen”.[59] – ”Ty det är nödvändigt att varje kyrka, dvs, de troende överallt i världen, är överens med denna kyrka på grund av dess betydelsefullare ställning.”[60] – ”Från och med det ögonblick då Ordet steg ned till oss har alla kristna kyrkor varit övertygade om och är fortfarande övertygade om att den stora kyrka som finns här (i Rom) är den enda utgångspunkten och grundvalen, eftersom dödsrikets portar enligt Frälsarens egna löften inte har kunnat besegra henne.”[61] [882; 1369]
835 ”Vi måste akta oss för att uppfatta den universella kyrkan som summan eller ett slags förbund av sinsemellan väsentligen olika lokalkyrkor. Enligt Herrens tanke är det kyrkan, som ehuru universell till sin kallelse och sändning, slår rot i växlande kulturella, sociala och mänskliga jordarter och därvid i varje del av världen visar ett nytt ansikte och tar nya uttryck.”[62] Den rika mångfalden av kyrkliga regler och bestämmelser, liturgiska riter och teologiskt och andligt arvegods som är de lokala kyrkornas egendom och därtill ett gemensamt mål ”ger en särskilt tydlig bild av den odelade kyrkans katolicitet”.[63] [1202]
836 ”Alla människor är kallade till denna gudsfolkets katolska enhet .... De tillhör den på olika sätt eller är relaterade till den: katolska troende, andra som tror på Kristus och slutligen alla människor som genom Guds nåd är kallade till frälsning.”[64] [831]
837 ”Helt inlemmade i kyrkans gemenskap blir de som har Kristi Ande, som accepterar hela hennes ordning och alla de frälsningsmedel som hon fått och inom hennes synliga struktur förenas med Kristus som styr henne genom påven och biskoparna. De band som förenar dem är trosbekännelsen, sakramenten, den kyrkliga styrelsen och gemenskapen. Den som inte förblir i kärlek kan dock inte bli räddad, även om han är en del av kyrkans kropp. Han förblir ’kroppsligen’ i kyrkans famn men inte ’i hjärtat’.”[65] [771; 882; 815]
838 ”Av flera skäl vet kyrkan sig förbunden med dem som är döpta och hedrade med det kristna namnet men som inte bekänner hela tron eller bevarar gemenskapens enhet med Petrus efterträdare.”[66] – ”De som tror på Kristus och har mottagit ett rätt dop har därigenom gjorts delaktiga – om än ofullständigt – i den katolska kyrkans gemenskap.”[67] Med de ortodoxa kyrkorna är gemenskapen så djup ”att det är mycket litet som fattas för att den skall uppnå sin fulländning så att det blir möjligt att gemensamt fira Herrens eukaristi”.[68] [818; 1271; 1399]
