Sola scriptura

Dvs Skriften allena verkar vara diskussionsämnet för dagen. Det började med att Stefan Gustafsson (avgående gen.sekr för Svenska evangeliska alliansen) skrev en artikel. Mikael Karlendal (numera katolik, f d frikyrklig och pingstpastor) skrev ett inlägg om Gustafssons artikel på sin blogg och menade att Gustafsson har fel. Då kom Lars Borgström (lutheran, präst i Lutherska församlingen) in i kommentarfältet och argumenterade mot katoliken Karlendal. Sedan har dom utbytt tankar några varv.
 
Jag tvingas erkänna att för mig blir dylikt tröttande. Min upplevelse av debatten kan sammanfattas enligt följande:
 
Borgström:
- Eftersom Karlendal är katolik så måste han ha fel och han har verkligen fel. Och han har fel därför att han är katolik.
 
Karlendal:
- Eftersom Borgström är protestant så måste han ha fel och han har verkligen fel. Och han har fel därför att han är protestant.
 
Inte ens västfrontens skyttegravar under första världskriget kunde vara djupare.
 
Är det underligt att man längtar ut på en MC-tur?
 
I ursprungsartikeln nämner dock Stefan Gustafsson en intressant sak; sola scriptura riskerar ofta bli solo scriptura.
 
I övrigt tycker jag Karlendal har en poäng: det faktum att den delen av kristenheten som sagt sig sätta Skriftens auktoritet högst, den evangeliska/protestantiska, har blivit splittrad i tusentals grupper som alla vill leva enligt bibeln men likafullt inbördes är till många delar oense om vad skriften verkligen säger. Jag har ytterst svårt se detta faktum som det ovedersägliga beviset för att Skriften allena-principen fungerar.
 
Som väckelserop i en andligt förfallen tid - ja. Som allmängiltig förblivande kyrkobyggnadsprincip - nej.

Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

En mycket mera sansat katolsk debattör är
https://bengtmalmgren.wordpress.com/
Så här ska den katolsk/protestantiska debatten föras och förs på många håll, som t ex i den ekumeniska studiecirkeln kring de lutherskt-katolska dokumentet ”Från konflikt till gemenskap” jag deltar i.
Det är ju så mycket mera som förenar än som skiljer.
Men tyvärr har Karlendal rätt i att påpeka att protestanterna har förökat sig genom delning, ungefär som avgrundsvänstern...

Svar: Jo, jag läser Bengts blogg också, men inte alltid. Återstår för oss "protestanter" att förklara hur dom som bara vill hålla sig till "som det står skrivet" blivit mest splittrade.

Och jag kommer ju till ett märkligt resultat när jag analyserar egna ställningstaganden. Jag omfattar ju de traditionalistiska hållningarna i de två kontroversfrågor som dominerat i svenska kyrkan senaste årtionden. Om jag tänker vad mitt spontana svar blir på frågan "varför" så är det inte "för att det står så i Bibeln" utan "för att så har Kyrkan alltid trott".
Torbjörn Lindahl

2017-05-16 @ 08:07:13
Postat av: Jonas M

Vi kan ju tro på att den Heliga Skrift är sann eftersom den överensstämmer med den Heliga Traditionen, bägge uppenbarade för oss av Gud genom Jesus Kristus, med Kyrkans läroämbete som dess uttolkare.Det är u uppenbart att för de tidiga kristna fanns inte NTs skrifter, ändå vill vissa hävda att Guds uppenbarelse endast framgår av de av Kyrkans läroämbete kanoniserade skrifterna. Denna uppfattning hade inte de då närvarande biskoparna.

Svar: Komplikationen uppstår väl då man inte lyckats skilja på Traditionen och div "traditioner".
Torbjörn Lindahl

2017-05-16 @ 20:45:24
Postat av: Peter T

"Traditionen" blir ett besvärligt begrepp om den bakåt i tiden tappar kontakt med historien och andra kristna traditioner.
Detta oavsett om den aktuella traditionens brytning med det gamla skedde 1904, 1848, 1517 eller 1054.
Katolikernas brytning med de ortodoxa 1054 ger knappast anledning till stöddighet i omtanken om medkristna.

Ungefär som Karlendal har lika stor anledning till ödmjukhet inför allt han predikade som protestant. Nu tyckte jag aldrig att han var en speciellt god predikant, men en mycket duktig och påläst bibellärare.

2017-05-17 @ 17:04:00
Postat av: Jonas Nilsson

Sola Scriptura - Skriften är den enda främsta traditionen som ska bedöma de övriga. Faktum är att även Skriften innehåller olika traditioner, evangelierna avgör läsningen av det övriga. Ämbetet är läsaren av Skriften. Utan ämbete ingen Skriftläsning. Skriften kom dock före ämbetet eftersom vi tror och bekänner att evangeliet besannar profeternas förkunnelse. Tanken om ett ämbete som inte är underordnat Skriften - vad är det? Enkelt, eller? Svårigheten ligger ju i att lära språken väl och väga läsarterna.

2017-05-17 @ 23:39:14
Postat av: +Göran

På senare tid är det väl Joel Halldorf (med medförfattare) som noterar att det blir problem med 'sola'. Då skapar man en motsättning, som inte borde finnas. I stället borde det heta 'prima' – i första hand Skriften, och så finns det annat i andra hand.

Dessutom skall man komma ihåg att 'Ordet' inte bara, inte ens i första hand, betyder en bok. Hit hör också att bekännelseskrifternas 'ministerium Verbi' (de officiella texterna för Augustana och Apologin är latin!) ofta översätts med 'predikoämbetet'. Det fångar inte hela innehållet i det latinska uttrycket.

2017-05-19 @ 11:47:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0