Idag

har jag
 
1. Färdigläst en uppsats om diakonatet som jag fått av en god vän. Intressant. För att inte säga mycket intresssnt. Men eftersom författaren inte fått den godkänd än så får kommentarerna vänta.
 
2. Funderat en hel del över skillnaden mellan lutherskt/protestantiskt och katolskt. Skälet? De två senaste inläggen på Mikael Karlendals blogg, där jag blandat mig i kommentarsdebatten. Den som läser ser att vi båda uttryckt att vi borde tala direkt med varandra i telefon. Nu har vi gjort det. Synnerligen upplyftande.
 
Det är bara att erkänna: jag tror inte på sola scriptura (skriften allena). Jag tror inte att lutheraner i allmänhet gör det heller. Det är bara ett uttryck som man tar fram som tillhygge när man ska visa varför man inte är katolik.
 
Jag menar: när lutheranerna valde att behålla barndopet är det någon som tror att dom då rensade bordet totalt från alla traditioner och vanor och satte sig ner med uppslagen bibel vid ett fullständigt rent skrivbord och sade "nu ska vi utan några som helst bindningar till tidigare ordningar sätta oss och fullständigt förutsättningslöst, objektivt och utan några som helst hänsyn till tidigare praxis och kyrkofäders ord se vad bara bibeln säger." Tror någon det? Naturligtvis gjorde dom inte det. Så klart ärvde och övertog dom en gällande ordning (tradition) - trots att det inte finns ett enda exempel på ett spädbarnsdop i bibeln. Och det gjorde dom rätt i.
 
Eller i vår tid. När vi bekänner tron med nicenska trosbekännelsens ord (som vi gjorde idag); hur många lutheraner sätter sig först med trosbekännelsetexten bredvid sin bibel och kontrollerar att allt i bekännelsen stämmer med "skriften allena" innan man vågar instämma? 
 
Ingen. I praktiken instämmer man bara i det som Kyrkan alltid trott.
 
3. Varit i kyrkan. Bosse celebrerade. Det såg jag. Av predikan hörde jag dock inte ett smack. Jag hade glömt hörapparaten (den enda jag har hemma, den andra är på reparation.) På vägen till kyrkan funderade jag om jag skulle kliva av sju hållplatser tidigare och (inspirerad av debatterna enligt p 2 ovan) gå i katolska kyrkan. Jag gjorde det inte.
 
4 Funderat över den beställning av nya fönster till huset jag gjort i veckan. Jag kommer ta upp fler fönster i vardagsrummet och få ännu mer utsikt över vattnet. Men det dröjer nog till augusti innan saken är fixad.

Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

Karlendal har många poänger. Men varför ska han vara så styv i korken? Han snarast skrämmer bort folk från än lockar folk till Katolska Kyrkan.

2017-05-26 @ 12:01:07
Postat av: Jonas M

Torbjörn om man avvisar Skriften allena, finns det då verkligen något alternativ till den Katolska uppfattningen att Guds uppenbarelse är dels den Heliga Skrift dels den Heliga Traditionen, allt underkastat Kyrkans läroämbetes tolkning?

När man valde ut vilka nytestamentliga skrifter som skulle ingå i kanon gjordes det utifrån att de stämde överens med Guds muntligt traderade uppenbarelse.

Svar: Just detta faktum att de nytestamentliga skrifterna en gång valts utoch att det funnits något som styrt utväljandet visar ju att "Skriften allena" inte håller.
Torbjörn Lindahl

2017-05-26 @ 21:21:00
Postat av: Populisten

Att det en gång blev sola scriptura har väl med enkel propaganda att göra. Sola Fide! Sola Gratia! Prima Scriptura! Nej det lät ju inte så bra...

Svar: Prima Scriptura hade ju varit bättre. Det är väl i praktiken det vi menar.
Torbjörn Lindahl

2017-05-27 @ 08:35:17
URL: http://www.populisten.wordpress.com
Postat av: Anonym

Men - vänta lite... Handlar inte Sola Scriptura om att Bibeln är den yttersta auktoriteten som alla läror ska prövas mot? Också det kan betyda olika saker, tex att bara det som finns uttryckt i Bibeln skall bejakas (då hade vi inte haft barndop, använt ordet Treenig, osv) - eller att om en lära inte går emot Bibeln kan den antas. Bibeln säger inte allt om den kristna tron (traditionen har mycket rikedom att tillägga), men Bibeln säger tillräckligt för frälsningen. Bibeln är Traditionens barn och Traditionen är Bibelns barn. Traditionen kan lära en mängd saker (t. o. m. Om Marie Himmelsfärd och Den Obefläckade avlelsen), som mycket väl kan vara sanna, men tron på dem får inte sättas som krav för frälsningen: det är det Sola Scriptura som får göra.
Dan Sarkar

Svar: Jo, det är uppenbart att begreppet Sola Scriptura behöver problematiseras. Det används uppenbarligen på många olika sätt.
Torbjörn Lindahl

2017-05-30 @ 07:08:10
Postat av: Anonym

Torbjörn,
Jag måste fråga dig om du håller med om Konkordieformelns inledning:

"Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig", Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver: "Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall han vara förbannad", Gal. 1."

Eller anser du som de romerska katolikerna att Skrift och Tradition tillsammans är den regel och norm, som avgör vad som är den gudomligt uppenbarade sanningen?

/Lars Borgström

Svar: Det är väl klart att också vi är beroende av tradition. Det tydligaste exemplet är ju spädbarnsdopet. När man argumenterar för barndopets riktighet - även i lutherska kretsar - så återkommer ju citatet av Origines (var det väl): "från apostlarna har vi ärvt traditionen att barnen bör döpas" (fritt ur minnet).Om man rent hypotetiskt tänker sig att hela den odelade kyrkan kollektivt avfallit efter den siste apostelns död så att det i hela kyrkan varit en helt oemotsagd troendedopstradition i 1400år vid reformationsbegynnelsen (och det alltså inte funnits ett enda barndopsstödjande kyrkofaderscitat att andraga) hur sannolikt är det då att reformatorerna genom läsning av "skriften allena" kommit fram till läran om spädbarnsdopets gilltighet och angelägenhet?
Torbjörn Lindahl

2017-05-30 @ 08:28:30
Postat av: Lars Borgström

Torbjörn!
Det ser ut som att du målar upp en nidbild av den lutherska sola scriptura-principen och sedan förkastar den.

Att den sanna lutherdomen bekänner sig till Skriften allena innebär inte att all kyrklig
tradition förkastas, vilket sker i vissa protestantiska och radikalreformatoriska
kretsar. Den störste teologen i generationen efter Luther, Martin Chemnitz, identifierar åtta typer av tradition i Examen Concilii Tridentini, det viktiga verk där han granskar Tridentkonciliet:

1. Tradition är det som senare skrevs ned i Skriften.
2. Tradition är också själva hanteringen av kanonfrågan, det att skrifter med falska anspråk avskiljs från de rätta skrifterna.
3. Tradition är den apostoliska trosbekännelsen och den sammanfattande trosregeln.
4. Tradition är den sanna tolkningen av Skriften.
Den romersk-katolska kyrkans villfarelser
5. Tradition är dogmatiska slutsatser.
6. Tradition är fädernas konsensus.
7. Tradition är seder och bruk.
8. Tradition är läror som inte finns i Skriften, men som ska hållas lika högt.

Det är endast den sista sortens tradition som Chemnitz och den lutherska kyrkan förkastar. Den romersk-katolska kyrkan har en mängd sådana dogmer. Tradition i meningen 3–7 är värdefull som
en hjälp att kunna förstå Skriften, men sådan tradition är samtidigt underställd Skriften och kan inte stå på egna ben – den måste visas
vara samstämmig med Skriften. 

Det är i enlighet med det jag här skrivit som Konkordieformelns (som Chemnitz skrev med några andra teologer) inledning ska förstås:

"Vi tror, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya Testamentets profetiska och apostoliska skrifter såsom det står skrivet:
´Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig´, Ps.119:105. Och den helige Paulus skriver: ´Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skulle han vara förbannad´, Gal. 1:8” (SKB, s. 499).

Jag måste fråga dig, för klarhets skull, om du håller med om Konkordieformelns sola scriptura-princip (rätt förstådd!) eller om du såsom de romerska katolikerna menar att Traditionen också är en källa till den gudomliga uppenbarelsen, så att t.ex. påvar kan fastställa dogmer som är okända i den bibliska uppenbarelsen?

/Lars Borgström

Svar: Det är väl just därför att tradition också kan vara allt detta goda du också räknar upp, som uttrycket skriften "allena" blir så överdrivet även om avsikten var god.
Torbjörn Lindahl

2017-05-30 @ 13:16:47
Postat av: Lars Borgström

Ursäkta att jag postat citatet från Konkordieformeln två gånger. Jag hade strul med datorn och trodde inte att mitt första inlägg kommit iväg, och skickade mitt andra inlägg i tron att det var mitt första.

Det jag undrar över är om du, såsom den romersk-katolska kyrkan, menar att den oskrivna traditionen måste tas emot och äras ”med samma hängivenhet och vördnad” som Skriften själv (Tridentinum), alltså att Skriften och Traditionen ses som två jämbördiga källor som kompletterar varandra. Eller är din uppfattning den lutherska att Skriften allena (ej Traditionen!) är den norm och det rättesnöre som Kyrkan har att följa?

Med det senare synsättet kan inga dogmer hävdas som inte kan utläsas av Skriften (t.ex. påvedömet, skärselden, helgonkulten, avlaten, mässoffret, den obefläckade avlelsen, Marias upptagande m.m.).

/Lars Borgström

Svar: Jag avstår tills vidare att fördjupa mig i sådant som andra "undrar" över. Så lätt hamnar man i oönskade polemiska situationer eller att fokus hamnar på annat än det man själv ville förmedla. Men önskar du kommentera något av det jag skriver (även då du anser att jag har fel) så är du välkommen.
Torbjörn Lindahl

2017-05-30 @ 18:35:48
Postat av: Lars Borgström

Jag menar att det du skrev i blogginlägget,

"Det är bara att erkänna: jag tror inte på sola scriptura (skriften allena)",

är att motsäga en av de två grundpelarna i den evangelisk-lutherska kyrkan (sola fide är den andra grundpelaren). Ska jag läsa dig välvilligt är det endast en nidbild av den evangelisk-lutherska kyrkans grundpelare du tar avstånd från, eftersom du sedan beskriver något som aldrig varit den lutherska uppfattningen. Jag önskar att du ville klargöra att det är så (att det endast är nidbilden du tar avstånd från), och att du med Chemnitz förståelse av Sola Scriptura-principen ville bekänna dig till den heliga Skrift, som "den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas" (om det är så du tror).

Eftersom du är en andlig ledare i evangelisk-lutherska sammanhang tycker jag att det var mycket olyckligt att du sade dig inte tro på Sola Scriptura. Jag önskar alltså därför att du ville ta avstånd från det romersk-katolska traditionsbegreppet. Som ditt uttalande löd får man kanske intrycket att du delar detta. Klarhet är alltid att föredra, och därför vore det bra om du talade om var du står, om du delar den lutherska bekännelsen eller inte.

/Lars Borgström

Svar: Det är möjligt att det bara är en nidbild jag polemiserat mot. Men just därför visar det ju sig att focus hamnat på det verkliga problemet: skriften "allena" blir en nidbild av sig själv när den dras till sin spets.I övrigt tillåter jag mig framhärda i att inte besvara alla frågor. I en föregående kommentar nämner du flera katolska läror som du ifrågasätter. Nu vill du att jag tar avstånd från det "katolska traditionsbegreppet". Inget av detta har jag själv nämnt eller diskuterat.
Torbjörn Lindahl

2017-05-30 @ 19:20:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0