Idag
Karlendal har många poänger. Men varför ska han vara så styv i korken? Han snarast skrämmer bort folk från än lockar folk till Katolska Kyrkan.
Torbjörn om man avvisar Skriften allena, finns det då verkligen något alternativ till den Katolska uppfattningen att Guds uppenbarelse är dels den Heliga Skrift dels den Heliga Traditionen, allt underkastat Kyrkans läroämbetes tolkning?
När man valde ut vilka nytestamentliga skrifter som skulle ingå i kanon gjordes det utifrån att de stämde överens med Guds muntligt traderade uppenbarelse.
Att det en gång blev sola scriptura har väl med enkel propaganda att göra. Sola Fide! Sola Gratia! Prima Scriptura! Nej det lät ju inte så bra...
Men - vänta lite... Handlar inte Sola Scriptura om att Bibeln är den yttersta auktoriteten som alla läror ska prövas mot? Också det kan betyda olika saker, tex att bara det som finns uttryckt i Bibeln skall bejakas (då hade vi inte haft barndop, använt ordet Treenig, osv) - eller att om en lära inte går emot Bibeln kan den antas. Bibeln säger inte allt om den kristna tron (traditionen har mycket rikedom att tillägga), men Bibeln säger tillräckligt för frälsningen. Bibeln är Traditionens barn och Traditionen är Bibelns barn. Traditionen kan lära en mängd saker (t. o. m. Om Marie Himmelsfärd och Den Obefläckade avlelsen), som mycket väl kan vara sanna, men tron på dem får inte sättas som krav för frälsningen: det är det Sola Scriptura som får göra.
Dan Sarkar
Torbjörn,
Jag måste fråga dig om du håller med om Konkordieformelns inledning:
"Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig", Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver: "Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall han vara förbannad", Gal. 1."
Eller anser du som de romerska katolikerna att Skrift och Tradition tillsammans är den regel och norm, som avgör vad som är den gudomligt uppenbarade sanningen?
/Lars Borgström
Torbjörn!
Det ser ut som att du målar upp en nidbild av den lutherska sola scriptura-principen och sedan förkastar den.
Att den sanna lutherdomen bekänner sig till Skriften allena innebär inte att all kyrklig
tradition förkastas, vilket sker i vissa protestantiska och radikalreformatoriska
kretsar. Den störste teologen i generationen efter Luther, Martin Chemnitz, identifierar åtta typer av tradition i Examen Concilii Tridentini, det viktiga verk där han granskar Tridentkonciliet:
1. Tradition är det som senare skrevs ned i Skriften.
2. Tradition är också själva hanteringen av kanonfrågan, det att skrifter med falska anspråk avskiljs från de rätta skrifterna.
3. Tradition är den apostoliska trosbekännelsen och den sammanfattande trosregeln.
4. Tradition är den sanna tolkningen av Skriften.
Den romersk-katolska kyrkans villfarelser
5. Tradition är dogmatiska slutsatser.
6. Tradition är fädernas konsensus.
7. Tradition är seder och bruk.
8. Tradition är läror som inte finns i Skriften, men som ska hållas lika högt.
Det är endast den sista sortens tradition som Chemnitz och den lutherska kyrkan förkastar. Den romersk-katolska kyrkan har en mängd sådana dogmer. Tradition i meningen 3–7 är värdefull som
en hjälp att kunna förstå Skriften, men sådan tradition är samtidigt underställd Skriften och kan inte stå på egna ben – den måste visas
vara samstämmig med Skriften.
Det är i enlighet med det jag här skrivit som Konkordieformelns (som Chemnitz skrev med några andra teologer) inledning ska förstås:
"Vi tror, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya Testamentets profetiska och apostoliska skrifter såsom det står skrivet:
´Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig´, Ps.119:105. Och den helige Paulus skriver: ´Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skulle han vara förbannad´, Gal. 1:8” (SKB, s. 499).
Jag måste fråga dig, för klarhets skull, om du håller med om Konkordieformelns sola scriptura-princip (rätt förstådd!) eller om du såsom de romerska katolikerna menar att Traditionen också är en källa till den gudomliga uppenbarelsen, så att t.ex. påvar kan fastställa dogmer som är okända i den bibliska uppenbarelsen?
/Lars Borgström
Ursäkta att jag postat citatet från Konkordieformeln två gånger. Jag hade strul med datorn och trodde inte att mitt första inlägg kommit iväg, och skickade mitt andra inlägg i tron att det var mitt första.
Det jag undrar över är om du, såsom den romersk-katolska kyrkan, menar att den oskrivna traditionen måste tas emot och äras ”med samma hängivenhet och vördnad” som Skriften själv (Tridentinum), alltså att Skriften och Traditionen ses som två jämbördiga källor som kompletterar varandra. Eller är din uppfattning den lutherska att Skriften allena (ej Traditionen!) är den norm och det rättesnöre som Kyrkan har att följa?
Med det senare synsättet kan inga dogmer hävdas som inte kan utläsas av Skriften (t.ex. påvedömet, skärselden, helgonkulten, avlaten, mässoffret, den obefläckade avlelsen, Marias upptagande m.m.).
/Lars Borgström
Jag menar att det du skrev i blogginlägget,
"Det är bara att erkänna: jag tror inte på sola scriptura (skriften allena)",
är att motsäga en av de två grundpelarna i den evangelisk-lutherska kyrkan (sola fide är den andra grundpelaren). Ska jag läsa dig välvilligt är det endast en nidbild av den evangelisk-lutherska kyrkans grundpelare du tar avstånd från, eftersom du sedan beskriver något som aldrig varit den lutherska uppfattningen. Jag önskar att du ville klargöra att det är så (att det endast är nidbilden du tar avstånd från), och att du med Chemnitz förståelse av Sola Scriptura-principen ville bekänna dig till den heliga Skrift, som "den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas" (om det är så du tror).
Eftersom du är en andlig ledare i evangelisk-lutherska sammanhang tycker jag att det var mycket olyckligt att du sade dig inte tro på Sola Scriptura. Jag önskar alltså därför att du ville ta avstånd från det romersk-katolska traditionsbegreppet. Som ditt uttalande löd får man kanske intrycket att du delar detta. Klarhet är alltid att föredra, och därför vore det bra om du talade om var du står, om du delar den lutherska bekännelsen eller inte.
/Lars Borgström