Det blev en mässa (läsning KKK 1)

Ja, så (vad annars!) firade vi 38-årsdagen av vår prästvigning. Vi möttes i Örnäsets kyrka som var vår ungdomskyrka. Det var där som mycket av vår tro formades som sedan ledde till att vi blev präster. Vi inbjöd några vänner att dela högtiden med oss så sammanlagt var vi sex personer. Ytterligare två var med oss i tankar och böner. Efteråt for vi till Friends i stan och fikade. Och samtalade.
 
Nu har jag läst 200 sidor i Katolska Kyrkans katekes.Så väldigt mycket att störas av är det väl inte så här i början där det mesta handlar om treenigheten  och början av trosbekännelsen. 
 
En del av mina vänner tänker kanske att jag borde störas av orden om att Traditionen bör hållas i samma vördnad som Skriften. Men faktiskt inte. Länge nog har jag levt i tanken att konflikten mellan lutheraner och katoliker om Skriften allena respektive Skrift och Tradition enklast löses av de ortodoxa: skriften är en del av traditionen.
 
Förmodligen borde jag hicka till även vid avsnittet om Marias obefläckade avlelse men jag gör tyvärr inte det heller. Det är som jag tidigare uttryckt: själva dogmen har jag upplevt som mer problematisk än innehållet i den. Skulle vara intressant få mera insikt i vad de ortodoxa tror om saken. I KKK hänvisas till det ortodoxa uttrycket allheliga. Har det en liknande betydelse som innehållet i den romerska dogmen?
 
Igår läste jag även om eucharistins instiftelse. Där sägs att Jesus genom ordet "gör detta till min åminnelse" själv gör apostlarna till det nya förbundets präster. Det kanske möjligen är olutherskt. Men det har nog länge varit etablerat i svenskkyrklig högkyrklighet att skärtorsdagen även är prästämbetets instiftelse så att "gör detta" inte bara syftar på den enskildes kommunion utan även på prästens celebrerande, så den saken svalde jag nog utan större problem.
 
Idag hade vi även städdag i radhusområdet. Jag hörde till gruppen som rensade ogräs i sandlådor. Arbetet fortsätter i morgon trots att det är söndag.

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Ja, självklart är Skriften en del av traditionen! T.o.m. så att när kyrkofäderna talar om traditionen menar de i första hand denna Tradition med stort T, jfr http://tagochlas.blogspot.se/2009/07/elfte-brevet.html

Men så uttryckt innebär ju KKK:s ord att övrig tradition - även den rätt vacklande om Marie obefläckade avlelse respektive himmelsfärd - ska hållas i samma vördnad som Skriften. Och jag tror inte att en behöver vara lutheran för att finna denna tes något dubiös. Är Skriften "endast" en del av traditionen, så bör den väl åtminstone vara den mest vördade och normerande delen av traditionen? (Givet Skriftens självvittnesbörd).

F.ö. Hade Maria inte varit fräck (eller stressad) nog att försöka lägga skulden på Jesus när de själva som föräldrar begått det fatala misstaget att lämna sitt barn i storstan, så hade även jag kunnat tänka mej ännu en obefläckad avlelse. Nu tror jag bara på Jesu egen (jfr Rom. 3), och att en syndig mor med den helige Andes bistånd kunde avla en syndfri son är knappast otänkbart om en syndig mor OCH far enligt Roms egen kyrkolära kunde avla en syndfri dotter.

Svar: Dina egna ord i första stycket visar väl med önskvärd tydlighet att de från 1500-talet ärvda skyttegravspostionerna inte riktigt längre gäller.Jag vidhåller önskan om fördjupning i ortodox tradition ty om (säger "om") det ortodoxa böneuttrycket "allheliga" kan/bör tolkas i syndfrihetstermer som åtminstone liknar (om än ej identiska) de romerska, vilket jag uppfatter KKK påstår i par. 493 - då menar jag nog att det för en allmänkyrklig kristen bli svårt motsäga någon form av dylik tanke. Katoliker och protestanter är inte de enda som rör sig på spelplanen.F ö har jag inte uppfattat Marias (eventuella?) "syndfrihet" som något hon skulle ärvt från sina föräldrar utan snarare något som genom ett Guds under skänkts henne, typ att Gud i samma ögonblick som hennes avlelse skulle med henne genomfört en ögonblicklig 100%-ig helgelse; vilket vi knappast kan förbjuda Gud om han nu ville det, ej heller kan vi väl hävda att det vore omöjligt för honom. Som jag förstått det (bl a genom en katolsk nunna som hållit ett detaljerat föredrag i ämnet) så skulle skälet till Marias syndfrihet inte (bara/främst?) vara hennes förmåga föda en syndfri Son utan att en syndare inte skulle kunna bära Guds helighet i sin egen kropp utan att förtäras.På det s k "nätet" mötte jag även påståendet att det finns någon formulering hos Luther som visar att han å sin sida skulle accepterat tanken att Maria var syndfri fr o m Kristi tillblivelse i hennes liv.
Torbjörn Lindahl

2017-06-11 @ 05:00:36
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Jonas M

Ortodoxa kyrkan accepterar inte dogmerna Mariadogmerna som fastställdes på 18- och 1900-talet. Men vad jag förstår är det inte för att det inte finns någon substans utan för själva dogmatiseringen. Har läst att Katolska kyrkan, enligt Ortodoxa kyrkan, mer betonar Marias jungfrudom medan Ortodoxa mer hennes moderskap.

Ja liksom Jesus bar fram sig själv som ett levande offer och på skärtorsdagens kväll instiftade både vigningens sakrament och nattvardena sakrament bärs i eukaristin fram samma offer av prästen som då på ett direkt sätt representerar Jesus. På det sättet kan man säga att det är det nya förbundets offerpräst, men något annat offer än Jesu enda och fullkomliga offer är det inte, mässoffret.

Svar: Jo, ungefär så på båda punkterna.
Torbjörn Lindahl

2017-06-11 @ 10:16:59
Postat av: Maria

Då borde alla präster även automatiskt vara apostlar. Det var en ny tanke som jag aldrig hört, men det ligger ju nåt i det, faktiskt.

2017-06-11 @ 14:33:48
Postat av: Jonas M

Apostlarna var biskopar, innehavare av det fulla prästämbetet. De utsåg sen diakoner och presbyter (präster) att hjälpa dem.

2017-06-11 @ 21:15:52
Postat av: +Göran

Några fakta och tankar om Mariadagarna:

Jungfru Marie utkorelse och fullkomliga renhet, som dagen heter i Missale Romanum, 8 dec., har som Marie avlelses dag (S:ta Annas bebådelsedag) firats i Östkyrkan sedan 500-talet, i Västkyrkan sedan 800-talet. (I Öst firas den dock 9 dec., vilket har att göra med traditionen att räkna dagarna baklänges från månadens slut – dec. har 31 dagar, i motsats till sept., där Marie födelse firas den 8:e, som har 30 dagar, jfr datum för Jesu födelse och Johannes döparens).

Det var egentligen först med dogmen 1854, som den blev Marie obefläckade avlelse. Tar man bort den romerska bindningen till en speciell filosofi (endast den rena kan föda något rent), så är det knappast något problem med denna minnesdag.

Jungfru Marie upptagning i himmelen, som dagen heter i Missale Romanum (det är skillnad mellan ascensio, uppstigande – Kristi himmelsfärd – och assumptio, upptagande), 15 aug., började firas efter kyrkomötet i Efesus 431, då Maria benämndes som Theotokos, gudaföderskan, Guds moder. I Östkyrkan benämns den dock Jungfru Marie insomnande, vilket inte har förhindrat tanken på ett upptagande direkt till himlen därefter.

Det var alltså ingen nyhet som kom med dogmen 1950 (som f.ö. är det enda tillfälle, då påven oberopat sin ofelbarhet i trosfrågor). Som Jungfru Marie himmelska födelsedag (det är ju så vi brukar benämna en martyrs eller ett helgons dödsdag) utgör väl inte heller denna minnesdag i sig något problem.

Man kan naturligtvis i båda fallen undra varför det var nödvändigt för Rom att fastlägga detta, även med filosofiska detaljer, i dogmer.


Svar: Tack igen Göran för god undervisning.
Torbjörn Lindahl

2017-06-12 @ 09:43:23
Postat av: Jonas M

Instämmer, bra redogörelse.

Som sagt, Katolska kyrkan har en annam mer dogmatisk tradition. Men hade det inte varit någon brytming 1054 hade man trott samma sak men kanske eller kanske inte uttryckt i dessa dogmer. De har uppenbarligen också kunnat accepteras av katoliker tillhörande de östliga riterna.

Svar: Och då märks det ju att vi lutheraner i grunden är västerländska katoliker. Samma behov fastställa den rena "läran".
Torbjörn Lindahl

2017-06-12 @ 16:01:32
Postat av: Jonas Nilsson

Biskop Göran undrar varför det var nödvändigt för Rom att definiera.

En enkel antydan gavs oss i grundkursen, att det handlade om att stärka kyrkans (biskoparnas?) ställning med hjälp av Maria.
Så uppfattar jag tyvärr(?) grundhållningen.

När Luther lyfter fram hennes storhet i hennes ödmjukhet besvarades det med att alla måste be henne om hennes förbön (runt 1500) för att kunna kalla sig riktiga kristna(?)
Genom att hävda Marias tänkta kvalité(?) såsom mindre smutsig skulle kyrkans gemenskap med henne liksom smitta av sig.

Men om kyrkan istället gör såsom vår Herres moder, och såsom Herren själv förmanade den som riktade sitt pris till henne som ammat honom - den som hör Herrens ord och gör så - då kan både kyrkogemenskapen och den enskilde fyllas av samma Ande som hon, och prisas salig.

Det är den Anden genom Kristi Ord, i sakramentet, som gör Kristi kropp idag, inte någon specifik biskop. Biskoparnas gemensamma bekännelse bekräftar Guds under. Biskoparnas oenighet, inte minst mellan de gamla patriarkaten, undergräver samstämmigheten och utmanar Herrens moders trohet.

Roms unika anspråk kan tänkas lika mycket förena som splittra, tror jag.

2017-06-13 @ 21:39:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0