Lutherjubileum
Hej Torbjörn! För det första är det ju inte primärt något Luther-jubileum (det hade vi 1983). Det är ett reformationsjubileum med anledning av de 95 teserna. Och vare sej romersk-katolska kyrkan idag instämmer i de flesta eller inte (varken liberala eller konfessionella lutheraner instämmer i ALLA, varför myten om Luther-dyrkan torde vara vederlagd; Luther har inte sista ordet i NÅGOT sammanhang) är det väl anledning till högtidlighållande: antingen p g a Luthers genomslag även i sin katolska kyrka (fast det dröjde några är) ELLER p g a att det till slut gick att på sina håll tro och tänka som Luther TROTS att den stora och med världslig makt utrustade kyrkan försökte utrota kätteriet. Det är inte rådligt att handla mot sitt samvete. Här står jag och kan inte annat.
För det andra har du ju rätt i att det finns ett konfessionellt och ett liberalt dike. Men att gå sin väg rakt fram behöver väl knappast innebära att ignorera Luther och hans historiska betydelse? Att glädjas över hans lilla katekes och hans underbara, katolska psalmer http://helakyrkansjunger.blogspot.se/search/label/1500-talet%20Luther som vi i vår församling ska sjunga på hans dödsdag (helgondag om någon så vill) den 18 februari är väl knappast okristligare än att fira ett Bach-jubileum eller en romersk helgondag? Så pass civilkurage måste vi väl ändå kunna ha även om våra romerska vänner rynkar på näsan.
Men se: Vatikanen tänker visst ge ut ett Luther-frimärke 2017; har påven blivit Luther-dyrkare? Knappast. Men ett visst positivt erkännande utöver "brottet" att ha splittrat kyrkan - när responsen blev som den blev, bannlysning o.s.v. - måste man väl i rättvisans namn kunna ge reformatorn? "Med tacksamhet erkänner vi att reformationen bidragit till att ge den heliga Skrift en mer central plats i vår kyrka" sa ju påven i Lund - är det lättare för PÅVEN att ge sådana erkännanden än för s.k. högkyrkliga som bara vill markera mot Lars Borgström et consortes och gärna reducerar Luther till "en upprorisk munk"? (Nu tror jag inte att du gör det, du markerar ju att du inte är lika främmande som kyrkoledningen inför det som drev Luther).
Nå, nu lät jag mej kanske provoceras igen ;o). Men jag tycker verkligen att du mest verkar vilja retas - även med oss som varken är särskilt omarianska, antipapistiska och gnesiolutherskt konfessionella ELLER särskilt liberalteologiska. Din vän Dag Sandahl verkar ju betydligt positivare inställd till Luthers ansatser och insatser och betydligt mer kritisk till den romerska responsen. Det är väl rätt anmärkningsvärt om en präst i vår kyrka inte ens tycks vilja ge Luther ens en kyrkolärarstatus motsvarande S:t Bonifatius´ (han med de famösa Maria-bönerna) eller S:ta Hildegards av Bingen (som i o f sej också hon komponerade fin musik).
Glad Kyndelsmäss eller Fyrtiondedag Jul önskar jag dej med Luthers fina omdiktning av Symeons lovsång (känd även från 1937 års psalmbok, men då bearbetad av Wallin "Så får jag nu med frid och fröjd"): http://psalmboken.blogspot.se/2017/02/353-nu-far-din-tjanare-i-frid.html
Ja, vad är det man egentligen firar? Att man lyckat komma så långt bort från Luther, som det överhuvudtaget går?
Skrattretande. Om det nu inte i stället lockar till bekymmersam min.
Stig Walldin
Filmen var bra om inte annat😂😂😂
Filmen LUTHER. Se den!
Man kan högtidlighålla minnet av startskottet på reformationen istället för att fira den. Händelsen är definitivt värd att minnas eftersom den kommit att påverka historien under ett halvt millennium i vår del av världen.
Ja, Bonaventura skulle det vara! Skulle kunna skylla på något rättstavningsprogram (Bon... o.s.v.) men det var nog bara fingrarna som löpte iväg i fel spår och hamnade hos S:ta Valborgs morbror, Tysklands apostel. Men även Bonaventura har skrivit och sagt många bra saker (bl.a. fina hymner), så det är inte det. Tycker bara att han var mer urspårad än Luther och ändå ses han som kyrkolärare av romerska katoliker (och de som eventuellt konverterar). Medan vi "lutheraner" mer och mer verkar se honom som en "upprorisk munk" och beklaga att han riskerade sitt liv genom sina påvekritiska teser för 500 år sedan. Inget att fira i alla fall, även om t.o.m. Vatikanen sedermera skulle ha erkänt det mesta som gott och riktigt. Hmpfh! Högtidlighålla var ordet. Nå, så låt oss göra det då - när nu t.o.m. påven gör det! (Fast lite mer "firande" än påven borde vi väl ändå i fridens dar kunna unna oss?).
PS. Du är alltså bara 77 år vid CA:s 500-årsjubileum? Då får vi hoppas att du inte hunnit konvertera till Rom innan dess, så att vi kan kalla dej till en kyrkodag i Hälsingland. Välkommen! DS.