Personaljullunch

hade vi idag. Vi höll till i Eden som nu är en fest- och evenemangslokal i det som till för några år sedan var stora salen i församlingshemmet, Kyrkans hus. Så de flesta av oss känner oss väl hemmastadda i lokalen även om inredningen är helt ny.
 
Sedvanliga avtackningar och gratulationer till personer som ska sluta, gå i pension, fyllt 50 eller jobbat hos arbetsgivaren i 25 år.
 
Till den sista kategorin hörde jag och fick därför en present. Jag fick välja mellan present och presentkort. Jag valde det förra. En riktig present är roligare än ett presentkort.
 
Glad blev jag. Den här gåvan betyder faktiskt mer för mig än vad bara själv presenten borde ge anledning till. Det har nämligen funnits tider då jag övertygat trott att jag inte skulle få jobba som präst ändå fram till pensionen. Svenska kyrkan (nu tänker jag på riksnivån) har ju under min 40- åriga prästtid i flera steg flyttat gränserns för vilka som får bli präster och göra hel karriär - allt i syfte att utestänga just den typ av präster som jag känner mig mycket befryndad med. Men uppenbarligen har lokala arbetsgivaren stått ut med mig och inte freststs ta till några extraordinarie åtgärder. Så nu står jag där jag står. Glädjande att få detta tecken på uppskattning.
 
I renoveringsarbetet i huset går det framåt. Idag kom två snickare och gjorde klar insidan av ytterväggen.
 
Ett telefonsamtal från gammal vän avslutade dagen. Roligt och uppmuntrande.

Kommentarer
Postat av: Jonas M

Visst är det roligt med något bestående, som finns kvar sen och som inte blir konsumerad direkt. Vi som jobbar i statens tjänst får ju NOR, Nit och redlighet i rikets tjänst, efter 30 år, 25 år vid pension. Den medaljen har inte delats ut i Svenska kyrkan efter år 2000 eller?!

2017-12-21 @ 19:41:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0