Katastrof

stod det i det SMS jag fick från äldste sonen i Mellansverige när Brynäs tagit ledningen över Luleå med fyra mål. När jag fick meddelandet satt jag redan på bussen hem. Jag och pensioerade kyrkoherden som brukar ses på hemmamatcherna allt som oftast hade båda gett upp och tillsammans gått från ishallen. Han till sin bil, jag till bussen. Väl hemma såg jag att Brynäs gjort att mål till. 1-6 slutresultat.
 
Vad ska man säga? Tur att hockey bara är en "världslig sak" som Karlsson på taket sa. Idag hade jag ett intressant samtal med en arbetskamrat. Sant uppmuntrande även om det var en del av det som jag normalt har allra svårast med både privat och yrkesmässigt, nämligen planering. Att få dela andliga erfarenheter och visioner ger en glädje som väl uppväger en hockeyförlust.

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Kanske inte så katastrofalt som det kan tyckas, eftersom Lule fortfarande ligger före Gävle i tabellen (konfliktlinjerna skär rakt genom familjen här i Iggesund), men definitivt traumatiskt. Mitt första besök i dåvarande Delfinens ishall, ja mitt livs första hockeymatch i publiken, slutade hösten 1985 med samma förfärliga förlustsiffror av tennissnitt, också då mot ett annat norrlandslag, nämligen Björklöven med Matti Pauna i täten. Då hjälpte det inte att vi hade Tore Öqvist som flyttat in på vår gata (Dundervägen). Huvva så hemskt!

Men jag höll som trogen supporter ut till det bittra slutet. Det tycker jag du borde göra också, Torbjörn. Det kan ju vända. Björklöven låg i början på 80-talet under mot Djurgården med 1-4 när det bara var kvar en peri... nej, en minut av matchen, och gick upp till 4-4. Minns HV71 som låg under med 2-7 i början av tredje perioden borta mot AIK för några år sedan, men som vann med 8-7. Och gjorde inte just vårt Luleå 4 mål på 4 minuter mot serieledarna härförleden? "Aldrig, aldrig, aldrig ger vi upp" (har kanske sin tillämpning på vår kyrka också). "För hjärtat är ju en falsk profet / och ingen bättre än Gud det vet" som det står i en gammal läsarsång.

Svar: Vilket minne du har. Men läsarsångens ord var tänkvärda. Själv minns jag när Tore Öqvist flyttade från Luleå efter sina sejour härstädes. Mäklaren som sålde huset ville dra nytta av hockeyspelaren: "nu säljer vi Tore Öqvists hus". Må vara. Men att det sades vara havsutsikt från Dundervägen har jag alltid uppfattat som en lätt överdrift. Kan man kanske ana en skymt av Björkskatafjärden genom tallkronorna? Vilken av storheterna Luleå hockey och Svenska kyrkan som det lönar sig mest att tro på inför framtiden - det är allt frågan.
Torbjörn Lindahl

2017-12-08 @ 22:31:32
URL: http://andraget.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0