Fröjdas vårt sinne, julen är inne

Nu får väl min vän Andreas vara nöjd. Tidigare jul (förra året?) fick jag ju en förmaning när jag bloggade om att jag sjungit den på julaftonens morgon. Julen börjar ju - i strikt kyrkoårsmässig mening - först kl 18 på julafton. Fram till dess är det advent.
 
Jag säger inte emot. Så i dag gjorde vi rätt. Först en bra stund efter kl 18 innan, det var dags att gå hem efter vårt julfirande, så satt vi i den tjänstgörande personalgruppen i kyrkan och sjöng Fröjdas vart  sinne...
 
Vi har alltså haft öppet julfirande i Hertsökyrkan idag. Julbön först kl 14. 145 deltagare. Givetvis ville jag visa min kyrkoårsmedvetenhet och påpekade att det är fjärde söndagen i advent samtidigt som det är julafton. Den söndagen är ju Mariadag i vårt kyrkoår numera, så jag passade på säga några ord om Maria och hennes betydelse innan jag återberättade julevangeliet med lite kommentarer. Det har alltid tagit mig emot att läsa julevangeliet vid julbön. Det hör - i högtidlig läst form - hemma på juldagen, tidigast midnattsmässa.
 
70 pers (inkl personal) var det som stannade för mat, sång och kaffe. Överfullt i samlingssalen. Några åt i barnrummet, kökspersonal i hallen. Uppskattande ord från många av gästerna som uttryckte stor glädje få dela gemenskap, hellre än att sitta ensamma hemma. Det är något jag väl kan förstå. 
 
Nu är frågan: ska jag öppna mina julklappar nu, eller på amerikanskt vis öppna dem i morgon då det är jul på riktigt. Julen firas bäst i kyrkan, som bekant. Högmässa i Hertsökyrkan juldagen kl 11.

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Stund, slag, styrka, ställe? Jag kan inte erinra mej - eller hitta i kommentarsfälten på din blogg - att jag ens på skämt någon enda jul förmanat dej att inte sjunga "Fröjdas vart sinne" före kl 18 på julaftonskvällen. (Det är väl bara strikt högkyrkliga som bryr sej om slikt?). I pappas släkt brukade vi alltid sjunga den och många andra julpsalmer omkring kl 12 på julafton (då även julevangeliet lästes). Samt "Hell dig, julafton, härliga, klara" som jag vet att även du vuxit upp med. Men du har kanske fler förmanande vänner som heter Andreas? (Tänkte inte på det).

Svar: Nej, Andreas. Inga andra förmanande vänner med det namnet. Enda övriga Andreas i min närhet är svärsonen. Även jag fick anledning kolla gamla inlägg. Och kring julen 2008 (mitt första bloggår) fann jag det. Och mycket riktigt, förmanaren är INTE du. Det är istället signaturen "Father Brown" bakom vilken döljer sig yngre prästkollegan Niclas Larsson - sedan många år präst i Malmberget (och sannolikt möjlig att karaktärisera som "högkyrklig"!) Se inlägg 28 dec där jag kommenterar förmaningen och den 16 där den utdelas (om jag nu minns datum rätt).Alltså ber jag här högtidligt om ursäkt för denna felaktiga anklagelse, vilken dock kanske snarast skall betraktas som det jag och min gamle kamrat brukar kalla en "passning" dvs ett ord med syftet att just få den andre att kommentera.
Torbjörn Lindahl

2017-12-28 @ 00:21:42
URL: http://efsidag.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0