Torbjörn Lindahl

blev det nåt gjort.

 

Äldste sonen var hemma en dryg vecka. For före helgen. Under hans närvaro möblerade vi om en aning. Några möbler och garderober upp, andra ner. Jag har ju rivit en vägg på nedervåningen och därmed tagit bort det extra sovrum jag skapade i början av 90-talet. Det rum jag själv nyttjat som sovrum då jag haft hyresgäster (studenter) i flera rum på övervåningen. Fr o m nu blir det att hyra ut max ett rum så nu flyttar jag tillbaka upp. Två garderober, ett hörnskrivbord och en säng blev över. Väntar nu på att fraktas till Kronan.  

 

Men den verkliga äntligen-anledningen var en annan. När garderober skulle flyttas så tog sonen initiativ till att rensa i mitt klädförråd, vilket jag uttryckt vore av nöden. Sagt och gjort. Han la snabbt alla mina kläder i två högar på hörnsoffan. 

- Det här kan du behålla, det där ska du slänga!

Det senare var väl sånt han mindes sig ha sett på sin fader redan för 25 år sedan.

 

Men nu - äntligen! - har jag sorterat i tre högar. Behålla, ge till återvinning och slänga. Varför är det alltid en sådan befrielse bli av med gamla grejer? Säg det.