Torbjörn Lindahl -

Ovanlig påskhelg

har det varit för mig. Jag har nämligen varit borta. Sista gången (flera år sedan) jag var hemifrån en påskhelg var det året det var direktsänd radiogudstjänst från den kyrka i Umeå där bror och svägerska går. Jag lyckades övervinna frestelsen att mitt under sändningen ropa högt: "hej, alla i Luleå!"

I år var jag på hemmaplan skärtorsdag t o m påsklördagens gudstjänst. Sedan åkte jag en bit söderut. Påskdagens högmässa firade jag på Fridhem i Vännäs, ett ställe jag länge vetat om, ofta velat besöka men först nu kommit till. Betydligt mer folk än en vanlig söndag förstod jag. Men så var det också något slags påskläger i flera dager. Stället i fråga drivs av ELM (BV) (googla om förkortningarna är obekanta). Prästen som är knuten till platsen är vigd av Missionsprovinsen. Vi har mötts några få gånger och jag ser fram emot att möta honom igen.

Högmässan var fin. Högtidligt men ledigt genomförd. Något lite gammaldags kanske, utan div finesser som nuvarande handbok kan öppna för. Precis som i ens barn- och ungdomstid alltså. Men det jag tänkte mest på under gudstjänsten var "kom inte och säg att inte barn kan delta i en vanlig högmässa". Här var det ca 35 barn (uppskattade jag) som deltog i barnkör. Två pojkar spelade fantastiskt fint på trumpet. Riktig "familjegudstjänstkänsla" trots att det var en helt vanlig högmässa med riktig predikan. Jag får vatten på min kvarn: det som gör en högmässa barnvänlig är inte en massa barnvänliga påhitt utan att det är barn där.

- Låt barnen komma till mig, säger även den Jesus som är med i högmässorna.

Stor glädje!

Om bara präst och församling tillsammans kunde övervinna den sista resten av viss (onödig) konservatism och genomföra 86 års handbok rakt av och positivt utnyttja de möjligheter den ger (+ allt det som är genomförbart redan med gamla handboken) då skulle det blott bli ännu roligare, vackrare och med mer tillbedjan.

Efter middag blev det ytterligare en predikan. Om möten med den uppståndne. Tre bibelpassager behandlades. Om Maria Magdalenas, Emmausvandrarnas och hela lärjunga- (apostla?) skarans möte med Jesus på påskdagens afton. Det sista ur Joh 20. Men där läste predikanten bara t o m orden "Som Fadern har sänt mig så sänder jag er". Avstod alltså från orden om hur Jesus andades helig Ande på lärjungarna och lovade dom att Guds förlåtelse skulle följa deras förlåtelse. Jag hann tänka: "i ett laestadianskt sammanhang skulle ju en sådan textkapning vara fullständigt otänkbar". Så olika kan det alltså vara, väckelsetraditioner emellan. I den här frågan är jag nog trots allt norrbottning. Det finns i den laestadianska traditionen, med dess betoning av att förlåtelsen ges i församlingen, från person till person, ett slags sakramentalt drag - om än i lågkyrklig form - som jag alltid upplevt saknas (i vart fall aldrig betonats) i den evangeliska väckelsen.

Roligt var det också att på Fridhem träffa vänner från förr. Några jag träffat här i Luleå och en jag mötte första gången redan i Uppsala för drygt 40 år sedan.

På vägen till och från Fridhem fick jag också vara med och fira mässor i andra mindre sammanhang. Både påsknatt och Annandag. Även köksbord kan fungera som altare. Kanske bör vi bereda oss på att detta kan bli vår naturliga situation i framtiden. När vi inte längre har råd med (stora) kyrkobyggnader.

Snabbesök i Umeå hos bror och svägerska (dom var ju här i Luleå förra helgen så jag slösade inte alltför mycket tid på dem). Istället hemma i tid på Annandagens afton för att träffa vännerna i Hertsökyrkan vid Bosses kvällsmässa därstädes.

2017-04-17 @ 23:12:00 Helgeftertankar Permalink

Kommentarer

Postat av: Stefan

Nu hände det igen! Vi var många i påskmorgonmässan i Svanstein som blev uppmuntrade på ett sätt vi inte tänkt oss den här påskdagen. Det var mitt i nattvardsbönen som församlingen överraskades. Celebranten hade läst över brödet och lyfter hostian som kyrkklockorna plötsligt startar! Vaktmästaren försökte slå av den tidsinställda klockringningen men klockorna ville inte sluta ringa Jesus till ära!

Vid ett tillfälle tidigare har detta hänt att de klockorna aktiverats mitt i mässan, men nu var tajmingen så exakt att det var svårt att inte uppfatta det som arrangerat. En tillrest gudstjänstdeltagare berättade för mig efteråt att han prompt tog det för konsekrationsklockor... något som annars varit ett ganska sällsynt bruk i den tornedalska fromheten.

Svar: God vän tjatar (nästan) ständigt på mig att vi borde skaffa konsekrationsklockor till Hertsökyrkan. Jag får kanske snart göra det. Får väl passa på när jag far till Rom i höst...

Torbjörn Lindahl

2017-04-18 @ 22:53:27

Postat av: Anonym

Roligt att du kom till Fridhem. Välkommen tillbaka! Skulle vara fint att någon gång, oavsett plats, ha tid att samtala lite mer i lugn och ro, både om liturgi och annat.

Gunnar Andersson

Svar: Jag kommer gärna tillbaka. Det var en fin upplevelse vara hos er. Och mer samtal skulle vara roligt och stimulerande.

Torbjörn Lindahl

2017-04-18 @ 23:21:32

Postat av: Ann O Nym

Det är kanske på sin plats att tillställa dk en anmälan om div katolska påhitt i förebyggande syfte.

Svar: Bäst bereda sig på en anmälan då. Men jag kan ju förvarna om att den sannolikt bara läggs till handlingarna för i förra anmälningssvängen blev det påstått att jag var för katolikvänlig men det ledde till intet :)

Torbjörn Lindahl

2017-04-19 @ 17:21:54

Postat av: Jonas M

Det med konservatism är ju intressant..man vänder sig till 1942 års kyrkohandbok, men den återspeglar ju på intet sätt bättre vad som kan sägas vara en ursprunglig liturgi. Man är konsekvent förhoppningsvis och firar mässan ad orientem och självintinktion är bannlyst?

Angående konsekrationsklockor kan man använda enklare klockor, i brist på annat (vilket ofta används när mässan firas under resa eller när annan kyrka lånas för mässan) som finns lättare att få tag på i Sverige.

Det är väl bara Lutherska bekännelsekyrkan dom kan ställa sig helt avvikande då de hävdar att man inte kan veta när konsekrationen har skett förrän man inmundigar brödet/vinet

Svar: Att Lutherska bekännelsekyrkan ogillar klockor har jag förstått. Men den motivering du här ger var ny för mig. Nu spelar dylikt i o f s ingen roll för mig eftersom min vilja jämföra mig med, eller konkurera med, lutherska bekännelsekyrkor är obefintlig.

Torbjörn Lindahl

2017-04-19 @ 21:57:05

Postat av: Jonas M

LBK har säkert många skäl då man ju rent allmänt har en extremt negativ syn på allt katolskt, men deras speciella syn på realpresesen borde spela in ytterligare.

Ja det är nog klokt

2017-04-21 @ 07:24:38

Postat av: Andreas%2525252525252525252525252525252525252520HolmbergA

Måste få länka till vad Tobbe skrev för sex år sedan: http://torbjornlindahl.blogg.se/2011/april/konsekrationsklockor.html Det behöver alltså inte vara "olutherskt" att plinga (om nu det gör något), bara en inte tror att det är plingandet som åstadkommer något. En uppfriskande påminnelse om Herrens särskilda närvaro kan det ju dock vara, precis som klockringandet inför gudstjänsten.

Svar: Tänk att jag kunde leverera sådana visheter redan för sex år sedan! Men varför, Andreas, slå in dörrar som inte bara är vidöppna, utan som inte ens finns? Har någon någonsin påstått "att det är plingandet som åstadkommer något"?

Torbjörn Lindahl

2017-04-27 @ 22:09:00
URL: http://www.efsidag.blogspot.se

Trackback

Torbjörn Lindahl

Kulturblogg för personliga åsikter och skämtsamma allvarligheter.

Ovanlig påskhelg