Nu har jag sett påven

På TV alltså. Såg först lite nyhetsinslag om hans ankomst till landet. Sedan ett, ja vad ska jag kalla det? Snarast något slags -fördriva-tiden-i-vantan-på-gudstjänsten. Och naturligtvis handlade det om en liten minoritet inom katolska kyrkan. Eller några små minoriteter. Givetvis kan SVT inte undvika att någon gång ge vinkligen att katolska kyrkan är stor och stygg och förtryckande.
 
Sedan såg jag ekumenisk gudstjänst från Lunds domkyrka. Är det någon som minns att det idag är 499 år sedan Luther spikade upp något på kyrkporten i Wittenberg? Inte jag. Men påven kommer jag minnas. Man undrar om påven vill nå't med sitt besök eller om han bara insåg att om han själv dök upp istället för bara någon kardinal med ekumenikansvar skulle han själv ta all uppmärksamhet och det lutherska helt glömmas bort? 
En anledning god som någon för en påve?
 
Under gudstjänsten satt jag och konstaterade att alla som satt framför centralaltaret var män! Jag tänkte att här kommer det att bli kritik. Men, se, just då blev det evangelieprocession, och vem fick gå i den och läsa evangeliet en bit ner i kyrkan? Antje Jackelen! Ser man på. Frågan blir om det är en tillräckligt stor mumsbit för eventuella kritiker att dom inget förmår säga eller kommer dom likväl att av allt som fanns att skåda fortsatt notera att Jackelen satt på en sidoplats i koret?
 
Det som jag var mest nervös för var att något av de fem barnen som varligt gick fram med tända ljus skulle gå för fort så lågan slocknat. Vad hade man gjort då? Som tur var gick det bra. Yngsta flickan som gick först hade tydligt instruerats att gå på luciavis det syntes tydligt, dvs att mycket kort dröja på stegen så ljuslågan regelbundrt hinner resa sig, men några av de senare barnen gjorde mig riktigt nervös.
 
Nervös blev jag dock inte av de fem förpliktelserna. Snarast var det självklarheter. Att tala väl om varandra, inte fokusera på det vi är oeniga om utan på det vi delar osv. Knappast kontroversiellt och då också utan revolutionerande sprängkraft.
 
Roligt se gamla studiekompisen Stefan Holmström (nu EFS' missionsföreståndare) i rutan. Förutom påven och Jackelen den enda i rutan jag mött i verkligheten. Nej, fel. Även kungen och drottningen och Alice Bah Kunke har jag sett i kyrkomötet. Och Anders Arborelius på Oas-möten. 
 
Undrar hur många av kära läsarna som tänker: "han som skriver alla dom här dumma inläggen, honom har jag mött i verligheten."
 
Frågan kvarstår: fick påven i verligheten möta några riktiga lutheraner?
2016-10-31 @ 23:48:00 Kyrkligt Permalink

Kommentarer
Postat av: Andreas%252525252520Holmberg

Jo men Stefan Holmström räknar jag som riktig lutheran eller evangelisk-biblisk reformkatolik! Fanns han med i rutan kanske påven fick en chans att möta honom som hastigast? Fast 70000 gammellaestadianer hade så klart gjort ett starkare intryck - synd att dom missade chansen till ett stormöte i Skåne just detta år ;o).

Svar: Det är just det. Att bara synas eller möta som hastigast eller rent av få samtala med under en stund. Det var väl det senare jag menade. Vad 70000 s k "gammal"laestadianer beträffar - jag har aldrig begripit varför just den gruppen ska ges epitetet "gammal" - så gäller kanske detsamma som en västkustsk teologiskt kunnig vän utbrast när jag en gång kallade laestadianer (iofs sig mer med sikte på mina vänner i den tornedalska gruppen) för lutheraner:
-" Laestadianer! Dom har väl aldrig varit lutheraner!"


Men detta börjar snart bli ett eget inlägg.
Torbjörn Lindahl

2016-11-01 @ 02:38:36
Postat av: Jonas M

Ja ÄB Jackelen och biskop Anders intervjuades igår i Aktuellt och reportern kunde inte låta bli att avkräva svar från biskopen om vad han tyckte om Sv K med tanke på alla "reformer" på senare tid, och varför kvinnor inte kan bli präster. Biskopen var diplomatisk, och i fråga om prästämbetet hänvisade han till synen på Maria och prästen som representant för Jesus.

Ja ÄB Jackelen fick ju ta diakonens roll i gudstjänsten; måhända profetiskt. Dörren till prästämbetet är ju oåterkallerligen stängd men det finns en teoretisk möjlighet att man skulle kunna se annorlunda på det ständiga diakonatet då diakonen inte direkt representerarJesus och att det då kanske skulle vara en fråga som Kyrkan äger, på samma sätt som celibatet.

Svar: Ja, med alla "reformer" som skett i de reformerade kyrkorna så är det väl inte undra på att man som lutheran börjar känna sig mer som katolik.

Diakoniämbetet framstår för mig alltmer som en gåta. Avstår att ha någon uppfattning.
Torbjörn Lindahl

2016-11-01 @ 14:08:30
Postat av: Stig Walldin

Den nyvigde biskopen i Lettiska Kyrkan, Hans Jönsson, lär ha varit där.
Vad jag kan förstå är han en god lutheran.
Stig Walldin

Svar: Den fråga jag ställt är väl inte vilka lutheraner som var där utan vilka påven verkligen fick träffa. Men hade han fått möta Hans Jönsson hade han nog mött en lutheran.
Torbjörn Lindahl

2016-11-01 @ 16:44:10
Postat av: den gamle kamraten

Jag satt också i panik gällande de små stearinisarna. Men det gick ju bra.

Svar: Jag satt faktiskt och funderade: undrar om barnen har en tändare i fickan som nödhjälp?
Torbjörn Lindahl

2016-11-01 @ 23:52:34
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0