Bob Dylan

borde man kanske skriva något om nu när han blivit nobelpristagare. Han diskuterades i något TV-program i afton. Men jag såg bara en del. Sen bytte jag över till slutfinalen i genikampen.
 
Vad nobelpristagaren beträffar så har jag mest relation till  60-talsDylan. Min äldre systers dåvarande pojkvän hade en bunt Dylan-LP (alla som utkommit i slutet av 60-talet?). Det var högtidsstunder när han i perioder lät dom ligga invid grammofonen i mitt föräldrahem. Senare har jag även tagit till mig en del av dessa låtar i Hollies-versionen.
 
Det är alltså till största delen ganska gamla Dylanlåtar jag lärde mig och uppskattade. Att Knocking on heavens door är en Dylanlåt dröjde det länge innan jag fattade när mina ungar spelade den i Guns and Roses-version. Dylans religiösa period har jag helt missat - tillsammans med alla andra perioder efter ca 1969-70.
 
Personligen har väl Bob Dylan för mig varit mer musiker än poet. Den av hans låtar jag mest uppskattat - just som låt! - är kanske Don't think twice it's allright. En annan storfavorit - och där är ju texten minst lika viktig - är The times they are a'changing.
 
Tiderna förändras. Inget förblir som det är just nu. Vi som upplevde Berlinmurens fall vet ju detta blott alltför väl. "The first one now will later be last...". "The looser now will be later to win". Jag erkänner att jag upplevt tider även i det kyrkliga då dessa och liknande ord upplevts riktigt trösterika.

Kommentarer
Postat av: Andreas%2525252520Holmberg

Dylan är absolut en värdig nobelpristagare! Roligt att du uppskattar honom som sångare! Jag mötte honom under studieåren främst i en bok utan en enda not - med hans "samlade verk" i textform - och insåg att han verkligen var en genial poet. Ingen författare ska dissas för att texterna (även) kan sjungas!

2016-10-17 @ 16:02:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0