Naturligtvis ska man inte det. Inte ens de åtta år jag själv satt där gjorde jag det. Det är nämligen inte ett kyrkomöte - om man nu skulle ge det ordet en något så när rimlig betydelse. Det är en partipolitisk kongress för diskuterande av diverse kyrkligt anstrukna samhällsfrågor. Eller finns det någon bättre definition?
Denna kongress har nu på sitt bord haft frågan om man borde införa ett ytterligare krav på dem som vill bli prästvigda, nämligen att de utan all diskussion ska vara beredda att i äktenskap sammanviga personer av samma kön. Motionen med den önskan blev nedröstad. Med stor marginal. Men den stora övervikten nejröster berodde nog på att då jasägarna insåg att dom skulle förlora så lade dom (nästan kuppartat) ett alternativt tilläggsförslag med innehållet att en utredning istället skulle göras för att se vilka åtgärder - inklusive de i den nedröstade motionen föreslagna - som behöver vidtagas för att tillse att inget s k diskriminerande sker.
Århundradets mest onödiga beslut! Jag träffade idag min vän och chef, domprosten. Hon berättade att det i Luleå Domkyrkoförsamling förekommit en (1) vigsel av enkönat par sedan saken blev tillåten i mars 2010. Ett tillfälle på drygt sex och ett halvt år alltså! Eftersom vi är tolv präster kommer det med nuvarande takt att ta långt över 70 år innan alla ens fått chans till en sådan vigsel. Och om man t o m skulle tänka sig att alla tolv "vägrade" viga enkönat så skulle många av oss varit döda i årtionden innan vi ens hunnit "vägra" en enda gång.
Så var det med detta onödiga beslut. Nästa fråga blir ju vad det kostat kyrkoavgiftsbetalarna:
Två timmars debattid i plenum. 251 ledamöter + sannolikt några tiotal tjänstemän (sekreterare, kanslister, ljudtekniker, vaktmästare och serveringspersonal. Toalettstädarna inte att förglömma. Multiplicera med timlön. Därtill beredningstid i utskottet. Fjorton ordinarie ledamöter och fjorton ersättare. Och naturligtvis pappars- och kopieringskostnader då motion och betänkanden ska spridas till alla ledamöter.
Och allt detta bara för att några politiket som nästlat sig in i kyrkan tycker det är så ytterst angeläget att det inte ens finns en teoretisk chans att det skulle finnas någon präst som avböjer en vigsel till förmån för en kollega (som det snarast finns överskott på) som gärna genomför den.
