Jag hade lust skriva nå't 1
Borgströms bok bör definitivt läsas (likaväl som "Den stora upptäckten" eller "Av bladet blev ett träd"). Den innehåller inte BARA gnesiolutherskt gnäll eller partipropaganda utan också en hel del ofta förtigna sakförhållanden att ta med i sin egen helhetsbedömning. (Bra att titeln talar om "bibliskt" i st f "lutherskt"!) Och kyrkoläraren Bonaventuras Maria-böner säger tyvärr en hel del om vad Rom accepterar eller t.o.m. anbefaller i den vägen. (Själv kände jag inte till dem förrän Lars informerade mej - bara en del Maria-psalmer och dito antifoner - o, om de ändå hade varit fejk!).
Gerdmars bok har jag inte läst och vill därför inte uttala mej om; all antipåvlig litteratur är förstås inte trovärdig eller läsvärd och inga böcker "lockar mig" barar för att de är antiromerska, jag läser själv gärna Joseph Ratzinger och Scott Hahn; däremot vill jag inte bli en obskurant som glatt sprider alla invändningar mot Luther (alltifrån påvens till Magnus Malms) men har dålig eller ingen koll på Luthers positiva förkunnelse - jfr psalmerna, Huspostillan eller Galaterbrevskommentaren - och på svagheterna i romersk argumentation. (Jo de finns!)
Svenska Kyrkans kyrkoordning anger ju endast att Augsburgska bekännelsen är förklarad och kommenterad i resten av konkordieboken. Därmed torde endast Augsburgska bekännelsen vara "tvingande" med resten av konkordieboken kan ses som "god och nyttig läsning" förvärras tala med Luther.
En märklig titel får man säga eftersom den katolska tron utgår dels från den Heliga Skrift dels från den Heliga Traditionen.
