Vilken fest det var idag
Ser ut att ha varit högtidligt och vackert, med välfylld kyrka och god sång. Användes samedräkterna av konfirmanderna även under själva konfirmationen?
Gud välsigne konfirmanderna! Här kommer deras sånger, lätt bearbetade för bredare användning:
http://friapsalmboken.blogspot.se/2016/05/att-prisa-dej-ar-underbart.html
http://friapsalmboken.blogspot.se/search/label/H%C3%A4rliga%20lott%20att%20i%20ungdomens%20dagar
Och så en "katolicerad" variant av Fädernas kyrka, också mycket passande konfirmationspsalm:
http://friapsalmboken.blogspot.se/2015/04/fralsarens-kyrka-i-sveriges-land.html
Ville inte skjuta från höften igår vad gäller klädseln vid konfirmation (som väl rimligen måste höra till adiafora), men så här inför morgondagens kåpprovning i Iggesund har jag tänkt till ytterligare i frågan.
Bara roligt att samedräkten används vid kyrkbesök i allmänhet (och inte av "storsamhället" eller kyrkan avfärdas som något hedniskt solkultiskt) - så har väl skett sedan långliga tider (hoppas jag)? Och används över huvud taget (har nog aldrig sett så många som vid Jokkmokks marknad 1998).
Mindre roligt dock när den används vid konfirmation. Den motsvarar väl närmast klänning eller kostym (eller sockendräkt), och då måste väl antingen a) alla få välja egen festklädsel eller b) alla kläs i konfirmandkåpa? Att vissa konfirmander är klädda i något som motsvarar dopdräkten eller Kristi rättfärdighets klädnad medan vissa kommer i "egna kläder" känns ju verkligen inte särskilt lyckat (hur fina "socken- eller samebydräkter" man än bär). Alltså: ANTINGEN lösning a) eller lösning b), inte en blandning!
Med detta vill jag inte falla någon i ämbetet eller förta glädjen över dessa frimodiga ungdomars konfirmation, bara delge mina egna reaktioner inför kommande konfirmationer.
Denna bloggpost blev en tankegnagare. Inte över same-dräkter osv men väl över detta med "segregerad konfirmation". Jag har alltid brottats med den funderingen.
Visst kan jag förstå att så kallade "kristna familjer" vill att deras ungdomar skall konfirmeras i en mer "kristen miljö bland trosfränder" i stället för med den stora sekulära hopen. Jag har inte mött det i relation till laestadianismen men väl bland EFSare. Och det gnager mig. Det skulle ju nämligen vara mumma om de familjerna - inte främst tonåringarna utan snarare deras föräldrar - skulle finnas med som "stödtrupper" i kyrkans möte med de andra ungdomarna. I stället väljer man något man anser "finare", kanske rentav en "karantänmiljö" vilket försvagar "den evangelisatoriska fronten" - bloggaren är ju förtjust i militära metaforer.
Och detta med "Härliga Lotta". Jag var ung samtidigt som bloggaren och gnolade också för 45 år sedan på samma trudilutt. Som åxå ger en nostalgisk kick.
Men i hjärtat gnager frågorna: Hjälper vi ungdomarna till och i tro med ton och språk som var gammaldags redan för 50 år sedan? De skall ju leva och växa i tro de kommande 50 åren? Är inkulturation av kristen tro i ungdomars värld - för nutid och framtid - att föra dem till ett "så gick det till när farfar var ung" eller är det att hitta tro i dagens språkdräkt och nutidens uttrycksmedel? Och jag tänker på "den tro som en gång för alla överlämnats till de heliga" - ingen annan.
Sådana frågor gnager - onostalgisk som jag är.
Visst, det är i princip adiafora. Bara även andra än samer i så fall får använda valfri högtids- (eller socken-)dräkt. Ifall nu konfirmandkåpan är ett slags "bårtäcke" för de mer puritanska eller mindre välbeställda. Men att vissa skulle bära konfirmandkåpa och vissa egna kläder hade nog knappats accepterats om det inte vore en så numera etablerad - och vackert högtidsklädd! - minoritet som samerna som begärde undantagen.
(En intressant fråga är om vi - vid lika önskemål - varit lika tillmötesgående mot invandrade afrikanska ungdomar eller mot dem som förr kallades zigenare; jag vill i a f gärna hoppas det, men tror att en del präster då hellre satt hårt mot hårt i den vällovliga avsikten att "de andra kulturerna" inte skulle stämpla ut sej själva som annorlunda och utanför, kanske även med "Kristi rättfärdighets"- och dopdräktsargumentet).
Själv har jag nog mest bekymrat mej för att den vikande konfirmandfrekvensen bland killar (fast just i år har vi 50/50 i konfagruppen!) delvis skulle kunna bero på en aversion mot att gå klädd i "klänning". Min hustrus missionsförsamling har skippat konfirmandkåporna. (Som f.ö. aldrig varit lika etablerade där som i vår församling). Som tur är visar ju albaskrudade manliga präster i vår kyrka att ett dylikt plagg är helt OK även för fullvuxna killar - i kyrkan åtminstone! Det tackar vi för!
Som sagt: i eftermiddag blir det kåpaprovning (och utvärdering av konfirmandtiden)!
Det blev en kommentar t min gamle kamrats kommentar som egentligen var avsedd för Andreas kommentar. Jag skev en ny till Andreas och kommentar t min gamle kamrat kommer här:
Vad ska jag säga om detta att barna ftån aktivt kristna/kyrkliga hem konfirmeras i egna sammanhang? Tre av mina fyra barn är konfirmerade på Sundet (EFS).
Om sången härliga lott anses för gammaldags vad ska vi då säga om större drlen av psalmboken och - bibeln!
"Härliga lott..." kan väl vara OK. Liksom mycket i Psalmboken. Och allt i Bibeln. Jag vill inte avvisa sådant och annat värdefullt - fullständig Mässa till exempel.
Men det botar inte den gnagande frågan om evangeliet och tron skall ta sig uttryck nu med en annan språklig kultur, andra värderingsmöten osv. Visst blir också jag nostalgisk när jag märker att yngre hittar exakt det jag hittade i deras ålder - tro inget annat! Det är "de andra" jag funderar över. De som i sekulerade familjer och bland icke troende kamrater brottas med tanken hur deras tro skall ta sig uttryck. Gnaget blir inte mindre av att vi till helgen skall fira "Mässa med Dop och Konfirmation" i en fullsatt Älvsby kyrka och "Mässa med Konfirmation" i en lika fullsatt i Vidsel några timmar senare. Helgen är ju Pingst med den händelse där ALLA mötte Evangelium på SITT språk, SITT sätt att tala, tänka, reflektera. Prther, elamiter, galater och alla andra behövde inte i sig inkulturera det etablerade - då judiska - sättet att tro och förstå. De kom direkt till Jesus - typ.
Och det är ju det vi önskar skall ske.
