Torbjörn Lindahl

En stor kikare. 15 gångers förstoring. Från bokklubben Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. (Tänk att jag är med i något dylikt, jag som var vapenvägrare i min ungdom. Men kanske handlar det om kompensation.)

 

Det här gången handlade det som sagt om kikare. Alltså har ett antal stunder under eftermiddag och kväll ägnats åt att spana över fjärden med densamma. Vid den sista av dessa stunder fick jag syn på två män i en kanot* som kom paddlande. Givetvis följde jag genom kikaren deras öden och äventyr. Och med 15 gångers förstoring kunde jag till sist se om dom hade en prilla under läppen när dom närmade sig västra sidan av fjärden.

 

Så tog dom in i kanalen som går genom Björsbyn och i förlängningen vidare mot Gammelstadsviken. Det som en gång var seglingsleden mot Luleå gamla stad.

 

Till slut hjälpte ingen kikare med aldrig så stor förstoring. Dom försvann bakom knuten av huset. Då inspirerades jag ta en promenad för att se om jag skulle få syn på dem igen. Men väl vid gamla landsvägsbron över kanalen (nu cykelväg) så syntes dom inte. Dom hade säkert vänt. Så här i vårflodstider är det ju ganska strömt vid bron så jag betvivlar att dom hunnit ta sig förbi den.

 

Alltså tänkte jag att jag tar en kvällspromenad in i grannbyn. Men just då kommer två vänner i bil på väg hem och dom bjuder in mig till sitt enkla tjäll (Älvsbyhus) och där blir det te och mackor och intressanta samtal om katoliker och laestadianer och vanliga svenskkyrkliga och högmässor och lovsångsgudstjänster och omvändelser och "hur man till tron komma skall" och den Helige Ande.

 

En uppbygglig stund. Där ser man vad en militär s k bryggkikare kan åstadkomma . 

- - - - - 

* inte Tre män i en båt, vilket är titeln på en rolig bok som pappa högläste med oss barn åtskilliga gånger under min uppväxt (men det var ju på den tid då barn och föräldrar hade tid med dylikt; före TV:ns och dataspelens och de smarta telefonernas tid. Och bloggandets :)