Sånt som hände förr

kommer man ibland att tänka på. Jag drar mig till minnes något från min första prästtid. Ca 35 år sedan. Jag jobbade ju då i kommunens stora landsförsamling med gott om byar i både norr och söder. Efter en tid blev jag bekant med två äldre par som jag ofta såg i kyrkan. Dom var från samma by, hade kyrkstugor i samma del av kyrkstaden; och jag blev med tiden bjuden på kyrkkaffe hos dem båda. Men - man såg dem aldrig umgås med varandra. Konstigt. Kyrkfolk, från samma by, men de umgicks aldrig.
???
 
Till slut gavs jag en förklaring. Det fanns en gammal schism mellan dessa familjer som omöjliggjorde gemenskap. Det hela lär ha börjat 2-3 generationer bakåt i tiden och sedan ärvts ner i igenom släktleden. Ursprungsbråket lär ha handlat om om en markstrid, var skulle exakta gränsen gå mellan två skogsskiften.
 
Hur en sådan strid ärvs genom generationerna så att den flera led senare omöjliggör ens en kopp kaffe, det är mig okänt. Men jag gissar:
Pappa Andersson till sin son Pelle:
-Du får inte leka med Kalle Johansson!
Pelle: varför inte, han är jättesnäll?
- Vi har aldrig umgåtts med Johanssons!
- Varför inte?
Slutord från pappa Andersson:
- Det bara är så! Och hör sen!
 
- - - - -
Varför återkallar jag och fantiserar över detta nästan 35 år gamla minne? På vilket sätt har det med något att göra? Och i all synnerhet något som jag ev kan ha berört på bloggen?
 
Läsare med förkärlek för grubblerier lägger pannan i djupa veck. Övriga spanar in framtida inlägg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0