Semesteronsdag

Hav tröst, kära läsare! Jag kommer inte att hålla på med dessa föga upphetsande inläggsrubriker hela semestern.
 
Men vad gör man en onsdag i första semesterveckan?
 
Infinner sig tidigt i bilverkstad för att få bilen servad. Hann precis promenera hem och äta frukost och dricka kaffe på altanen så kom SMSet att bilen var klar.
 
Väl hemma igen blev det att fylla bilen med diverse som ej längre ska användas och åka till återvinningen. Där såg jag en man som förgäves försökte stuva in en köpt fåtölj i sin lilla bil. Lyckades ej. Jag erbjöd mig då köra hem den åt honom. Väl i grannstadsdelen kunde jag ju lika gärna titta upp till näst äldsta dottern, och se, då var äldsta dottern där och yngsta barnbarnet. Det kallar jag slå flera flugor i en smäll.
 
Nåt liknande tycke även näst äldsta dottern när hon hörde om mina tidigare bravader. Och vips var jag uppe i hennes vindsförråd och bar ut div som hon ej ville ha kvar. Och så blev det en sväng till återvinningscentralen igen.
 
Tur att man har semester så man har tid göra allt som pockar på.
 
Idag skrev bloggvännen Karlendal äntligen på sin blogg igen och berättade hur det kändes nu då han varit katolik en månad. Bra är väl en lämplig sammanfattning av hans känsla.
 
Hans katolska funderingar ska jag inte kommentera. Hellre något annat. Han skriver om de andliga traditioner han förut befunnit sig i. Varit pastor i pingstförsamling, men i grunden haft mer evangelikal och allmänt reformert teologi. Och skriver att det varit svårt få ihop desss olika traditioner. Jag inser att jag inte riktigt hänger med. Min kunskap om denna den samfundsmässiga och teologiska kartans vänsterflygel består nog mest av en vit fläck inser jag. Och inser dessutom att allt det Mikael nämner, "reformert", "evengelikal", "pingstvän" mm i mina ögon i grunden varit "samma skrot och korn", i bästa fall "tema med variationer".  Men så är jag ju lutheran (dvs "katolik") också.* Och var befinner vi lutheraner oss? Tryggt i världens centrum givetvis.
- - - - - -
* när jag kallar mig själv lutheran/luthersk så syftar det mest på att jag tillhör ett samfundssammanhang som räknats som lutherskt. Min personliga identitet som lutheran är ganska svag. Hellre känner jag att min identitet är svenska kyrkan eller som det förr hette Guds församling i Sverige, dvs den kyrka som alltid funnits i landet. De flesta gånger jag argumenterar utifrån luthersk tro och lära är nog när jag talar med laestadianer som börjar bli så smalspåriga att ett anammande av det äkt-lutherska i hela sin bredd skulle bli ett under av allmänkyrklig (katolsk) öppenhet och vidsynthet
 
 

Kommentarer
Postat av: +Göran

När det gäller den svenska kyrkotraditionen som 'luthersk' skall man notera att Luther spelade mycket liten roll vid reformationen i vårt land. Bröderna Laurentius och Olaus Petri (Lars och Olof Pettersson) hade studerat för Luther och var naturligtvis påverkade av honom. Men de refererar nästan aldrig till honom som auktoritet. (De var inte som somliga, som gärna talar om 'Skriften allena' och sedan ständigt citerar Luther.)

Vid Uppsala möte 1593 angavs inte Luthers katekeser som bekännelseskrifter, vilket är vanligt i andra kyrkor i denna tradition, utan bara Augsburgska bekännelsen. Däremot antog man Laurentius Petris kyrkoordning av 1571 som vägledande. Men lutade sig alltså mot sin svenska reformator, inte mot en tysk.

Det skulle dröja långt in på 1600-talet innan man på allvar lyfte fram Luther som kyrkofader. Det var också först då man antog hela Konkordieboken som bekännelseskrift.


Svar: Tack biskop Göran för en nyttig undervisning.
Torbjörn Lindahl

2016-07-28 @ 10:56:05
Postat av: Peter T

När Mikael Karlendal en gång i tiden var lekmannapredikant i min församling så var han inte speciellt samfundspräglad. Snarare apologetiskt präglad av Skriften Allena. Sedan flyttade han till Lund för att förkovra sig teologiskt. Så man kan i detta fall i dubbel bemärkelse hävda att Lund är halvvägs till Rom.

Svar: Ur ett Lule-perspektiv är Lund klart mindre än halvvägs till Rom. Betyder det att jag kan fara till Lund utan fara?
Torbjörn Lindahl

2016-07-28 @ 18:02:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0