Torbjörn Lindahl

- i vart fall inte så länge jag kan minnas - har jag gjort idag. Åkt skidor! Har jag förstås gjort men aldrig så tidigt på året. I vart fall inte "plattåkning". 

 

Jag såg  i morse genom fönstret en person och en hund ute på  snöbeklädda isen. Fick för mig att personen eventuellt inte promenerade. Snabbkoll med kikaren visade att han åkte skidor. Och av någon förunderlig anledning inspirerade detta mig så att jag tog fram mina egna och gjorde en tur över isen. Fram och tillbaka till Sinksundet. Ca fem kilometer sammanlagt gissar jag. Hur lång tid det tog ska jag dock inte avslöja. Men lite snabbare än promenadtakt var det nog i alla fall. 

 

Men efter dusch och ombyte blev jag aningen sen till högmässan. Fy på mig. Men bättre sent än inte gäller väl i allra högsta grad kyrkogång.

 

Eftermiddagen hos äldsta dotter med familj med särskild inriktning på senaste barnbarnet. Mycket roligt. Men lika roligt träffa äldre barnbarnet som nu säger många ord och är riktigt rolig leka med.

 

Förbi god vän innan hemfärd från Boden. Kaffe och som alltid goda samtal. 

 

Under helgen har jag också hållit lektion i Fridsförbundets konfirmandgrupp. Med undantag av några korta inhopp under åren är det ju annars länge sedan jag hade konfirmander. Men kul märka att jag inte är totalt ringrostig.

 

I morgon slängs granen ut trots att det ännu inte är tjugondedag Knut. Men granen har nu förfallit och grenarna blivit så slaka att den knappt orkar hålla upp ljusen.

 

Nu gäller det att börja vänja sig vid nya livsrytmen som gäller sedan årsskiftet, 80% arbete, dvs tre lediga dar i veckan. Onekligen känns det skönt. Ålderstecken? Åldersångest har jag dock icke. Skulle inte göra mig ett smack att vara 67! Då skulle kanske folk istället inse att det som skrivs på denna blogg är djup levnadsvisdom som icke bör domkapitelsanmälas. (*)

 

Möjligen djup, men i vart fall intressant, levnadsvisdom har jag tagit del av när jag nu äntligen läst ut första bandet av Pehr Stenbergs Levernesbeskrivning. Det börjar väl snart vara ett år sedan jag nämnde det bokverket här på bloggen men det dröjde innan jag på allvar fick fart på läsningen. Nu är jag redan en bra bit in i andra bandet. Verket kan verkligen rekommenderas för den kyrkligt/kyrkohistoriskt intresserade. Tredje delen av detsamma verket är också utkommet och mitt exemplar finns hos min broder i Umeå som å mina vägnar inköpt  ett exemplar av detsamma. Kanske passar det att fara till honom och hämta detsamma samtidigt som det kan vara fint väder för en gemensam skidtur** - om dom får nån snö i Umeå denna vinter vill säga.

- - - - - -

* plats för smiley!

** uppmärksamma läsare noterar den retoriska finessen att avsluta bloggposten med samma ämne som den började