Tredje adventshelgen
Det senare (apropå frågan i fotnoten)!!!
Sen tror jag att skillnader i lära ibland kan spela mindre roll i praktiskt fromhets- och vardagsliv p.g.a. det Franz Pieper i inledningen sin dogmatik - som jag inte plöjt igenom i dess helhet ;o)! - kallar "lycklig inkonsekvens" (på endera sidan, själv menar han förstås att den är lycklig när den finns på den romerska eller reformerta!).
Men den kan naturligtvis också spela en förödande roll, dels p.g.a. själva incitamentet till splittring och främlingskap kristna emellan, dels i sak beträffande exempelvis grunden för vår hela och fulla rättfärdighet inför Gud. Om någon (som en viss bloggare, dock inte TL) påstår att när Paulus talar om att "hålla sig till laggärningar" och att "av laggärningar blir inget kött rättfärdigt" det bara skulle röra sig om ett fasthållande vid och en förtröstan på den judiska ceremoniallagen, då menar jag att det finns en reell risk för själva hjärtelivet, liksom ifall en på fullt allvar påstår att synderskan blev förlåten p.g.a. sin stora kärlek (eller att gäldenären fick skulden efterskänkt p.g.a. sin stora kärlek till långivaren).
Visst kan en sann och levande tro på Frälsaren överleva vissa urspårningar i lära och exegetik (det erkännandet tror jag väl att de påvetrogna ger även visavi oss "lutheraner"). Men inte underlättas den av sådana och inte kan dessa ursäktas av ovannämnda faktum! (Det tror jag ju att du i princip håller med om, även om du f.n. är extra konciliant gentemot Rom och tillämpar argumentet mer på frågan om rättfärdiggörelsen än på frågan om dopet eller nattvarden).
Det är väl därför vi alls bryr oss, exempelvis om nattvardsläran - åtskilliga reformerta skulle väl på samma sätt som du undra vad skillnaderna egentligen spelar för roll "i den enskilde kristnes vardagliga liv"? (Vi betraktar ju även många vederdöpare som bröder i Herren även om vi med påven och våra egna bekännelseskrifter utdömer några av deras läror).