Julavslutning

var jag på i afton - men först två begravningar. Den första i det större Ljusets kapell den andra i det mindre Hoppets kapell. 
 
Den redan nämnda julavslutningen var i bönhuset. Julavslutning för barnverksamheten skulle det väl kallats om det varit i kyrklig regi. Barnen spelade upp ett julspel där julevangeliet återberättades. Sånger därtill där barngruppen fungerade som kör. Kunde varit vilket kyrkligt julspel som helst, ett sådant som jag själv medverkade i som barn i början av 60-talet. Jag minns en gång när jag medverkade i julspel i Lövkataskolans aula. Måste alltså varit 1962, samma år som vi kom till Luleå.* Jag fick rollen som herde. Tillsammans med två andra gossar, min tvillingbror och min gamle kamrat (samma höst som vi blev kamrater). Jag minns att regissören, barnledaren/söndagsskolefröken Margit Lundgren bestämde att två av oss skulle sitta på scenen och en skulle ligga och låtsas sova. Den senare rollen blev min. Det tyckte jag var ytterst orättvist för då skulle jag ju inte synas lika mycket! Måste vara minnet av denna traumatiska händelse som gjorde mig till präst; nu får jag ju t o m stå  när alla andra sitter! Varför brodern och kamraten blev  präster kan jag dock inte utröna. Kanske hade dom några s k ädla motiv till sitt yrkesval.
 
Alltså, efter denna historiska utflykt, stor igenkänningsfaktor med glädje vid julspel i bönhuset. Hoppas inga barn kände sig orättvist behandlade. Då kan dom ju få för sig att bli präster!
 
- - - - -
 
* året efter fanns både kyrkan och församlingshemmet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0