Filotea

heter en bok jag just läst ut. Ett kapitel om dagen från början av september t o m annandagen. Utgiven av Artos men skriven för flera hundra år sedan. Författaren? Den katolske biskopen Frans av Sales 1567-1622 som verkade i Geneve. Typ av bok? Ja, vad ska man säga? Uppbyggelsebok. Fördjupning. Andlig vägledning.
 
I vart fall är det inte en bok för sträckläsning. I genomsnitt är nog kapitlen två-tre sidor, så den lämpar sig väl för daglig läsning, ett avsnitt om dagen. Författaren rekommenderar att man läser på morgonen så kan man meditera över det lästa under dagen.  Men kanske borde man ta dubbelt så lång tid på sig; läsa varje kapitel två dagar i rad och verkligen låta det sjunka in?
 
Man uppfattar de olika kapitlen som en själasörjares/andlig vägledares brev till sin konfident/lärjunge. Den mottagande tilltalas just Filotea, vilket betyder en som älskar Gud. Skrivsättet ger en nära och personlig ton och man upplever sig själv tilltalad.
 
Syftet med skriverierna är givtvis att mottgaren ska fördjupas i sin tro och sin gudsgemenskap. Medlen och vägarna som rekommenderas är i princip desamma som vi skulle ge på reformatorisk grund: ta vara på ordet, gå ofta i kommunion, uppehåll ett regelbundet böneliv, bruka bikten och var varsam med ytliga och flyktiga nöjen som kan locka åt fel håll. Särskilt när det gäller det sista finns en ton och en attityd jag uppskattar. När det gäller förhållandet till nöjen, spel, ägodelar, alkohol, fina kläder, dans osv så finns inget av den typ av kategoriskt syndakatalogande som ofta funnits i våra traditioner. Nej, hellre upplever jag Paulus: "allt är lovligt men allt är inte nyttigt." Ständigt uppmanas Filotea ge akt på sitt hjärta, vara vaksam så att inget får ta den plats i hjärtat som Gud ska ha.
 
Boken är alltå skriven för människor som lever i världen, inte till munkar och nunnor som lever skyddade bakom höga klostermurar.
 
Även om författaren är katolik - och en av de mest omtalade när det gäller att få människor som "avfallit" till protestantisk tro att återvända till katolska kyrkan - så skriver han ofta på ett sätt som även en lutherskt-pietistiskt kristen kan känna igen sig i. När han t ex talar om att "få en försmak av himmelens goda" då får ju även en halvlaestadian som jag igenkännande vibrationer.*
 
Och riktigt lutherskt blir det ju när han skriver om farisen och publikanen. "Den högmodige farisen höll tullindrivaren för att vara en stor syndare, kanske till och med för att vara tjuv, horkarl eller bedragare. Men han bedrog sig ordentligt, för just i det ögonblicket blev denne rättfärdiggjord"  (min kurs.).**
 
Boken rekommenderas utan tvekan.
- - - - -
 
*Laestadius skriver ju ibland om en "försmak av himmelens glädje"
 
** Att rättfärdiggörelsen sker fullkomligt på ett ögonblick, är det inte det som är vår lutherska specialitet? Och var det inte detta som tridentinska konciliet fördömde? Så, blev författaren då fördömd av katolska kyrkan (frågar jag retoriskt)? Tvärtom! 1665 blev han helgonförklarad och 1877 utsedd till kyrkolärare.
2016-12-29 @ 23:01:52 Böcker jag läst Permalink

Kommentarer
Postat av: den gamle kamraten

Detta var seriöst värre. Tänkvärt. Når inte alls samma nivå fast jag också brukar börja dagen med fil å te.

Svar: Oftast fil o kaffe för min del. Vad som är seriösast må diskuteras.
Torbjörn Lindahl

2016-12-30 @ 10:49:55
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se
Postat av: Peter T

Det tridentinska konciliet kommer att nafsa papisterna i hälarna under en lång tid framöver. Varför skulle inte trons gåva kunna frälsa ögonblickligen när det gick för rövaren på korset?

2016-12-30 @ 21:20:34
Postat av: Andreas%25252525252525252525252525252525252525252520Holmberg

Nå, hur fullkomligt publikanen blev rättfärdiggjord kanske Frans av Sales kan få svara på själv (där la du ju själv till just det ord som rör status controversiae); men även jag vill tolka till det bästa och både vi och Frans har ju vår Frälsares ord på att publikanen gick hem "rättfärdig mer än den andre" eller "snarare än den andre". ("Rättfärdig, men inte den andre" översätter väl Folkbibeln, men det är kanske för "lutherskt"?).

Romerska kyrkan har ju även låtit bli att fördöma S:t Paulus (fattas bara!), men många försöker visst i gengäld tolka "laggärningar" i Galaterbrevet (se t.ex. Gal. 2:16!) som syftande enbart på ceremoniallagen och inte på kärleksbuden (SÅDANA laggärningar skulle man alltså fortfarande få förtrösta på, Gal. 3:16?), bara för att det onekligen mest talas om omskärelse som exempel på laggärning.

Och det blev ju på sin tid ett himla hallå för att Luther, helt i enlighet med korrekt tyskt och för den delen svenskt språkbruk talade om att "inte packa slipsen utan bara skjortan" - "inte packa slipsen utan skjortan" ger hos oss en annan innebörd. (Nå, han talade förvisso om gärningar respektive tro, inte om slips och skjorta).

Svar: Gott nytt år!
Torbjörn Lindahl

2016-12-31 @ 15:31:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0