"Varför jag ändrade dopsyn"
Ja, texten är läsvärd. Men den innehåller några tveksamma eller tveksamt uttryckta "principer" som i mina ögon alltför lätt leder käpprätt åt romersk-katolska kyrkan (jfr kommentatorn Magnus kl. 21:24 14/9). OM dopsynen VERKLIGEN inte kan härledas ur Skriften, och, som tredje stycket från slutet lätt kan tolkas som, inte treenighetsläran och kristologin heller, då är lärosamtal utifrån Skriften ganska meningslösa eftersom vi måste överge Skriften som yttersta auktoritet till förmån för påven, som givit oss Skriften eller hur det nu var - nej, jag vet att man där vill säga Kyrkan (uttolkad som romersk-katolska kyrkan). Jfr dock http://www.dopochbarndop.blogspot.se/ och http://www.logosmappen.net/undervisning/bibelstudier/SethE_om_dopet.pdf Ibland låter det från romersk-katolskt håll som om VARJE lära om vilken det råder oenighet i kristenheten bevisar hur otydlig och oanvändbar Skriften är, t.o.m. den nu så aktuella äktenskapsfrågan där de som gifter ihop män med män dock ärligt talat sällan alls erkänner Skriften som norm för lära och liv.
Jag förstår om Mikael och du Torbjörn i viss mån ser som sin uppgift att undanröja viss "protestantisk extremism" och i all synnerhet direkta missuppfattningar av romersk-katolsk tro och lära. Ett vällovligt internt renhållningsarbete, kan man säga. (Okunskap och dumhet är ju sällan övertygande i samtal med andra delar av kristenheten). Men jag vet ju genom en god vän, tidigare FK, vart det kan leda om polemiken i våra bloggar enbart börjar rikta sej mot rabiata lutheraner eller vår egen kyrkas liberalteologiska ledning, medan vi alltmer - likt just denna kyrkoledning! - verkar betrakta vår egen kyrkas bekännelse och principiella ställningstaganden till viss romersk lära och praxis som en besvärande ballast, inte längre värd att försvara och förklara. Ingen förstår då längre varför vi inte åter underordnar oss den mer sympatiske påven i Rom. Och här tycker jag att både präster och pastorer har ett stort ansvar, så länge man företräder en evangelisk-luthersk rörelse.
Nu har ju dock nuvarande EFS-pastorn Mikael Karlendal även givit oss en fin översikt över de skäl som fått honom (och oss?) att hittills inte som Ulf Ekman konvertera till romersk-katolska kyrkan: se Nya väktaren 23-24/2014 http://www.kyrkaochfolk.se/nyavaktaren/nyavaktarenXXXVI.pdf Även de artiklarna är mycket läsvärda.
Intressant blogginlägg av Karlendal. Jag är själv uppvuxen som baptist och har gradvis emanciperat mig från delar av väckelsearvet och känner mig numera som ekvidistant till barn- och vuxendopet och vid en flytt till en annan stad i Sverige skulle valet stå mellan equmeniakyrkan och SvK beroende på de lokala förhållandena.
Jodå, Torbjörn, Mikael talade högt och rent om dopet, även om dop av spädbarn. Jag noterade det med tacksamhet. Jag är djupt och innerligt tacksam över att EFS och därmed i någon mån vår Svenska kyrka fått detta fina tillskott. Hoppas bara att vi får behålla honom.
För det är inte helt oviktigt hur en lära motiveras, även om den är helt riktig i sej. Skulle någon t.ex. säga sej ha börjat tro på Treenigheten och Kristi gudom bara på den (romersk-)katolska kyrkans och påvens auktoritet kan ju de lärorna ändå (ja, det är de!) vara hur riktiga som helst, men motiveringen öppnar ju för att man även köper både diverse dogmer om Maria och påven OCH de läror om t.ex. avlaten och "helgonens förtjänst" som fortfarande ingår i katolska kyrkans katekes.
Nu säger Mikael Karlendal förvisso inte riktigt så, däremot som jag förstår honom att ingen dopsyn kan motiveras utifrån Skriften ("dopsyn kan inte härledas ur Bibeln"). Jag kan ha missförstått, det kan vara en tillspetsad rubrik, men om inte så är han verkligen ute på hal is, menar jag. Och kan t.ex. Treenigheten och Kristi gudom inte härledas och motiveras utifrån Skriften, ja, då har Jehovas Vittnen rätt och varken Kyrkan eller påven skulle ha befogenhet att tilldela Jesus en högre position än Skriften gör. (Karlendal påstår inte rakt ut att Treenigheten och Kristi gudom inte kan härledas och motiveras utifrån Skriften, men nämner ändå de frågorna som analoga med dopfrågan).
Onödigt lång redogörelse. Jesus säger "dessa små som tror på mig" i Matteus 18. En som tror ska man väl döpa.
