Förvirrad
Vad gäller konvertering, vill inte rom-katolska kyrkan, att man konverterar från ett sammanhang, utan att man är övertygad om att det nya är rätt.
När präster byter sida i ämbetsfrågan, från att ha underkänt 1958 års beslut till att godkänna det, så blir en hel del ganska avoga mot gamla bröder, vilket får en att tro, att man av psykologiska skäl måste säga väldigt klart nej till sina forna inställning för att vara trygg i den nya.
Varför kallar man det konvertering när man går från en luthersk kyrka till en äldre kyrka, inte konverterar en pingstvän eller en laestadian till SvK? Vi säger också konvertering om man lämnar islam för kristendomen och vice versa. Jag tycker det är ganska anmärkningsvärt med ett sådant språkbruk, som om vi hade helt olika tro, för det har vi väl ändå inte?
Beträffande långpratare, så ville en församling för många år sedan att en viss predikant skulle tala längre när ha en gång var på plats hos dem. Han svarade dem att nog kan jag tala längre men då blir resten bara mitt ord och inte Guds ord. Det är inte längden på predikan som avgör kvaliteten, utan innehållet.
Så länge du är borta måste jag ju predika för två, vilket inte är så enkelt. Se nu till att bli kurant igen så snart som möjligt.
Det är icke svårt att högakta papisterna för att de i många fall förmår att bättre stå upp för Skriftens ord, icke minst vad gäller synen på äktenskapet och det ofödda barnets oinskränkta rätt till liv, än vad vår egen, av sekulära populister, allt mer fördärvade Kyrka gör.
Ävenledes liturgin, där man förmår att måla Guds Härlighet i fler färger, än vad som vanligen sker inom protestantismen är något att reflektera över.
Dock måste att allvarsamt varningens finger lyftas mot dem som förfäktar att konvertera till papismen. Att vår Kyrka fördärvas är inget skäl att återgå till något, som Luther renade Kyrkan ifrån. Konvertering till papism är i sanning ingen lösning.
Skälen är flerfaldiga. Låt mig blott nämna några av dessa.
Den besynnerliga dogmen om påvens ofelbarhet, i det fall densamme uttalar sig ex cathedra i lärofrågor, kan aldrig accepteras. Påven är likt varje annan människa en "fattig syndig människa, av synd född" och inget annat även om påvens tro självfallet icke skall ifrågasättas. Dock, ofelbarhet ger skenet av gudomlighet vilket för tankarna till Första Budet. Papisterna är i detta avseende ute på synnerligen farliga vägar.
En annan märklighet utgörs av helgondyrkan. Enligt papisterna kan helgonen ses såsom bedjande ombud - en form av ställföreträdande tillbedjare. För mig är Skriften mycket klar då det gäller att varje människa har den stora Nåden att direkt anförtro sig inför sin Herre. Här behövs icke några ombud!
Slutligen bör nämnas tron på goda gärningar, såsom ett frälsningsmedel, där papisterna tid efter annan anträtt farliga vägar. Minns avlatshandeln, en av de centrala utlösande faktorerna till reformationen. Låt mig i detta sammanhang avsluta med ett ord ur Efesierbrevet 2:8-9:
"Ty av nåden ären I frälsta genom tro - och det icke av eder själva, Guds gåva är det - icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig."
Vi måste alla stå fast vid Luther!
Den präst som konverterar till Rom men inte ser det som ett underkännande svävar sitt tidigare ämbete går in i den romerska kyrkan med en lögn, den romerska kyrkan erkänner inte det tidigare ämbetet och avviker man från läran i en så central fråga borde man inte konverterat.
Hela diskussionen om präster som konverterar visar för mig bara på hur djupt in i kyrkan den sekulära individualismen tagit sig. Varför ska den som avskilts till Guds tjänare bry sig om att hamna i en andlig omgivning som är trevlig för honom. Ämbetet handlar väl om tjänande?
Jag tackar för att du uppmärksammar mig som bloggare, men kan i övrigt varken bekräfta eller dementera sådant som sägs ha hänt i sjukhuset - är ju kraftigt sekretessbelagt för oss anställda att berätta om vad som händer där.
Däremot kan jag ju dementera att jag skulle vara speciellt flitig som bloggare längre, men jag kan bekräfta att jag ser fram emot kommande mc turer, och jag hoppas förstås att du inte lägger hjälmen på hyllan.
Kan väl inte vara kul att avsluta lång tid mc körande, med att minnas att den sista turen man gjorde slutade illa.
Så jag räknar kallt med att du tar nya tag, och vad är väl roligare än att börja en ny säsong med en nyare mc, och denna gång utrustad med ABS 😉
