Torbjörn Lindahl

Inte den andliga. Utan den naturliga. Några dagar har man sett is på vattenpölarna på morgnarna. 

 

Inget för en motorcyklist. Tur jag inte behöver överväga det alternativet just nu. Annat var det förr. Men det har jag berättat så många gånger att det inte ska upprepas här. Eventuella nyfikna nytillkomna läsare får leta i gamla blogginlägg under kategorin Mest MC.  Om en av mina domkapitelsanmälare tagit sig för att läsa blogginlägg för ett och ett halvt år i jakt på förgripligheter så kan väl även andra botanisera bland gamla inlägg.

 

Om min blogg handlar det också i en intervju som gjordes med mig igår. Det var Kyrka och Folk som ringde. 

 

Jag tvingades  erkänna att jag ännu inte riktigt förstått exakt vad i mina skriverier som orsakade den första stora turbulensen i juni. Det bästa svar jag fått på den frågan är att det är svårt att säga exakt men att det liksom blev droppen. Oj, så klok man blev nu!

 

Jag fick även chans uttrycka att jag av min chef, domprost Charlott får fullt utrymme att verka på det sätt jag vill. Det ligger inga hinder på mitt predikande eller gudstjänstfirande. Det är jag tacksam för.

 

Som sagt, kylan i naturen aviserar sin ankomst. Men snön får gärna dröja. Åtminstone tills plåtslagarna är klara på taket och städat undan alla sina grejer från gården.

 

Det finns läsare som hört av sig och menat att nu under sjukskrivningen kunde jag ju leverera skrivna predikningar och betraktelser på bloggen.

 

Bort det! Säger jag pch gör mig samhörig med apostelns ord. De som känner mig vet att skrivet Guds ord aldrig varit min starka sida. Ni får ge er till tåls intill den dag jag åter står i predikstolen. Det ska inte vara alltför långt dit nu! Frågan är: blir det andlig värme eller kyla då? Eller blir det postmodernt: det som är kallt för dig kan vara varmt för mig!

 

Nu ska jag fortsätta med Magnus Malms bok och hans analyser av postmodernismen. Blir jag klar med den idag eller blir det i morgon?