Äntligen stod han i predikstolen.

Ja, det gjorde jag. Fast det är ju bara en liten ambo. I Hertsökyrkan. Men kanske skulle jag själv lika mycket tala om längtan till altaret som till predikstolen.
 
Skälet var att det var min tur leda morgonmässa vid personalsamling. Att just jag fick uppdraget denna gång kan möjligen bero på att min chef domprosten kan ha drag av retsticka - i alla fall mot mig. För en tid sedan skrev jag nämligen ett blogginlägg där jag något ifrågasatte traditionen med mässor vid personalsamlingar. Numera firas ju mässor i församlingsgemenskapen så ofta och de kyrkoanställda kan lika gärna gå då. Det var min tanke. Nå, ja, pga denna lite kritiska tanke så fick jag som botgöring själv leda mässa vid personalsamling. Kanske bäst införa en smiley här :)*
 
Värt att nämna är också att en av församlingsgemenskapens motorcyklister kommit till kyrkan för att få hälsa på mig. Mässa och motorcykelprat, dagen kan inte börja bättre.
 
Sista veckorna har jag jobbat några timmar per dag och till helgen är det meningen att sjukskrivningen ska ta slut helt. Första gången jag står vid altare och predikstol i en söndagshögmässa blir 25 okt kl 11 i Hertsökyrkan. Om Gud vill och vi får leva och planerna i övrigt håller.
 
På eftermiddagen besök av yngre dotter. Vi satt faktiskt ute i solen och drack kaffe. Riktigt varmt och skönt. 14 oktober. Sen lite enkelt arbete i huset. Och lite ommöblering.
- - - -
* för kära läsarna berättar jag gärna att jag efter morgonmässan sa till domprosten att jag givetvis måste blogga om detta. Hon gav skrattande sin tillåtelse. Domkapitelsanmälningar därför onödiga!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0