Torbjörn Lindahl

pågår. Via Dag Sandahls blogg kan man få lite info om vad som sker.*

 

På något övrigt sätt följer jag inte kyrkomötet. Man kan titta på nätet och se sändningar från debatterna. Men det gör jag inte. Trots att jag varit ledamot i två perioder. Det enda jag saknar är gemenskapen med vännerna i nomineringsgruppen. Själva kyrkomötet upplever jag inte längre som särskilt väsentligt. Är det någon som på senare tid haft en känsla att man egentligen bryr sig om vad som beslutas där? Ibland fattas tokiga beslut som t ex  strukturbeslutet för några år sedan eller äktenskapsbeslutet några år dessförinnan; men är det någon som finns ute på det kyrkliga s k golvet som någonsin under senare år upplevt att ett kyrkomötesbeslut förändrat arbetsbetingelserna i påtagligt positiv riktning? Jag är idel öra.

 

Om något år ska kyrkomötet enligt plan anta en ny kyrkohandbok. Vad nu det ska vara bra för - den gällande duger bra! Vem kommer på allvar att bry sig? Handbokstroheten är ju redan fullständigt upplöst. Alla som inte kommer att gilla den nya handboken - oavsett om det blir ena eller andra kyrkoteologiska flanken - kommer ändå att fortsätta fira gudstjänst enligt eget huvud.

 

I mitt eget huvud rör sig numera allmer tankar kring domkapitlets kommande beslut. Erkänner att det är lite jobbigt gå i väntans tider.

- - - - 

* kära läsarna noterar att jag bara nämner Dags blogg. Jag rekommenderar den inte, vilket var en av de saker som lades mig till last i en av domkapitelsanmälningarna. Nu har jag alltså bestämt inte givit anledning till ytterligare anmälan