Att bli katolik

har det handlat mycket om på sista tiden för mig. Inte min konvertering. O, nej. Andras. Genom  bokläsning.
 
Dels Ulf o Birgitta Ekmans Den stora upptäckten, dels det amerikanska f d presbyterianska pastorsparet Scott o Kemberly Hanhn's bok Våra vägar bar till Rom (originaltitel: Rome sweet home). I upplägget liknar böckerna varandra - makarna skriver vart annat kapitel - men innehållsligt skiljer de sig mycket.
 
Ulf o Birgitta har väsentligen gjort sin vandring tillsammans medan i paret Hahn's fall konverterade Kimberly först fem år efter sin man efter betydligt längre tvekan och aktivt motstånd. Den konflikten mellan makarna gör kanske den senare boken mer spännande. 
 
I förordet till Hahn's bok skriver Peter Kreeft (han  är väl också konvertit?) att det i USA finns högst 100 personer som hatar katolska kyrkan men miljontals som hatar det de tror vara katolska kyrkan. Tänkvärt. Och det är väl insikten som uttrycks i alla dessa tre böcker att katolska kyrkan i verkligheten - på djupet, innerst inne - är något helt annat än vad vi fördomspräglade protestanter ofta tror. Utan tvekan utmanande. Man ska alltid bedöma andra kyrkor efter deras egen bästa beskrivning av sig själv, inte efter min egen värsta nidbild. Det gäller även katoliker, brukar jag tänka.
 
Jag ska inte återberätta för mycket ur böckerna. Det skulle förta spänningen när kära läsarna själv tar sig an dem - vilket jag förutsätter att ni gör. Det är alltid värdefullt med kunskap oavsett vad man har för inställning till frågan om att konvertera. Kunskap är aldrig fel.
 
I Ulf o Birgittas fall är det väl bara att konstatera att dom genom Ulfs roll som internationellt aktad  frikyrkopastor fått möjlighet att möta betydligt fler intressanta katolska personer och sammanhang än den vanlige svenske "gräsrotskonvertiten" möter. Men även kan man se att deras lämnande av Livets Ord och konverterandet till katolska kyrkan inte bara är något tillfälligt hugskott. Det har varit en process  under lång tid, jag tror dom säger 15 år.
 
I paret Hahn's fall berättas flera gånger - av båda makarna - hur dom söker "hjälp" hos presbyterianska vänner - pastorer och lekmän - för att kunna se hur fel den katolska kyrkan har. I flera fall blir resultatet det motsatta: även vännerna konverterar. Ibland tänker jag att det kan vara likadant hos oss; dom som uppträder som flitigaste katolikmotståndare kan ligga ligga närmast till att ta steget!
 
Scott Hahn får i sitt liv som katolik fortsätta sin undervisande gärning och då även fylla funktionen att undervisa födda katoliker om vad deras tro egentligen innebär och de rikedomar dom äger i sin kyrka
 
Som en liten kuriosa kan nämnas att den första fråga där makarna Hahn anpassar sig till katolsk  uppfattning gäller synen på preventivmedel. En uppgift under universitetsstudierna där Kimberly väljer undersöka den kristna synen på saken i kombination med Scotts fördjupande studier om begreppet förbund i Bibeln leder dem båda till en ny syn - och det långt innan någon av dem i övrigt upplever katolska kyrkan som ett alternativ.
- - - - 
Samtliga i detta inlägg nämnda böcker kan köpas från förlaget Catholica. Där finns även flera andra intressanta böcker av Scott Hahn.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Jonas Nilsson

Ett märkligt argument som nådde mina öron varför man INTE konverterar var att man inte ville arbeta med/på Stockholms katolska stift.
Någon avundsjuk hade nog en poäng med att det är vissa nykonverterade/gamla katoliker som får fortroenden. Även där gäller att ha de rätta åsikterna. Frågan blir väl om dessa är beredda att slita i sitt nya samfund när de föreföll utslitna i sitt gamla?

Svar: Det är väl ibland skillnad på princip och verklighet. Scort Hahn skriver i boken att många protestanter känner att dom kommit hem när dom konverterat men inte känner sig hemma i det konkreta församlingsliv dom ofta möter; dom saknar den mer tajta aktivitetsfyllda gemenskapen i sina gamla församlingar.
Torbjörn Lindahl

2015-11-24 @ 19:33:17
Postat av: Bo Nordin

Nej, jag står inte i begrepp att konvertera men ändå... Vi är alla i västeuropa sprungna ur den Katolska Kyrkan. Jag är väl medveten om att den katolska kyrka som Luther hade invändningar emot inte är densamma som den som finns idag, men jag skulle önska att var och en som idag ställer sig i opposition till den katolska kyrkan skulle formulera sina argument emot på så sätt att en katolik skulle känna igen sig. Vi måste bli av med nidbilderna av varandra för att ta sikte mot en förening. I annat fall blir vi till löje för världen.

Svar: Helt klart: nidbilderna bort.
Torbjörn Lindahl

2015-11-24 @ 21:04:20
Postat av: Staffan Wadström

För att åter citera Peter Kreefts uttalande:" USA finns högst 100 personer som hatar katolska kyrkan men miljontals som hatar det de tror vara katolska kyrkan". Ja, tänkvärt och gäller även de protestantiska kyrkorna, väl.
Man får sedan inte glömma bort att det finns många katoliker som valt att konvertera till en evangelikal kyrka. Tänker på James G. McCarthy som bl. a skrivit boken "Evangelium enligt Rom". Han hade i många år varit katolik, har, som han skriver, en stor kärlek till katoliker och har också arbetat som missionär i ett katolskt land. Han skriver i förordet bl. a om hur en nära vän tog honom till en liten kristen församling där han fick höra om Kristi fullbordade verk och om frälsningen som en Guds gåva. Efter att ha börjat studera Bibeln, valde han att ta emot Kristus som sin frälsare och lämnade strax därefter Katolska kyrkan. Som främsta motiv anger han att han blivit övertygad om att den katolska läran inte går att förena med Nya testamentets kristendom.
Boken "Evangelium enligt Rom" är, trots sin kritiska hållning, "mjuk i tonen, bibliskt sund och historiskt korrekt och en bok som verkligen bryr sig om katoliker", som en recensent skriver. Alltså en författare med djup kunskap om Katolska kyrkan som han lämnat men helt utan hat.

Svar: Även i vårt land är det väl betydligt fler som konverterar från katolska kyrkan än som går till den. Den bok du nämner har jag inte läst. Kanske bäst göra det som motvikt. Andra liknande har jag läst.
Torbjörn Lindahl

2015-11-24 @ 21:40:10
Postat av: Thorsten Schütte

repris med mitt namn, var för snabbt vid första försöket och glömde bort det, vill aldrig vara anonym:
"Som en liten kuriosa kan nämnas att den första fråga där makarna Hahn anpassar sig till katolsk uppfattning gäller synen på preventivmedel." Lustigt, hos mig är det precis tvärtom. Att inte våldföra mig på mina värderingar i "underlivsfrågorna" såsom preventivmedel, omgifte, tvångscelibat för präster, kvinnliga präster är för mig en större skiljelinje till RKK än mera renodlat teologiska frågor där jag har emanciperat med från "vulgärprotestantiska" nidbilder.

2015-11-25 @ 09:36:17
Postat av: T. Bertilsson

McCarthys bok "Evangelium enligt Rom", ett vederhäftigt verk, är högst läsvärd och torde vara tankeväckande för varje konvertit i vardande. Analysen av svårigheten att fullt ut förena papistiska trossatser med Nya Testamentets kärna är högintressant.

2015-11-25 @ 22:24:17
URL: http://fieldmarchal.blogspot.se/
Postat av: S

För min del är det tvärtom. Jag har inte trott på alla sk fördomar som protestanter har, men har snarare blivit mer skeptisk. Vadå??? Påven bestämmer att i år förlåter vi kvinnor som gjort abort, eller vad det nu var?? Dessutom tycker jag att Ekman barapratar om kyrkan Kyrkan och inte om Jesus Kristus som han gjorde tidigare.

Svar: Känns nästan som att "eller vad det nu var?" var det mest sanna i din kommentar. Hur Ulfs tal nu o förr skiljer sig vet jag inte. Men om man betänker att kyrkan är Kristi kropp så blir ju även tal om kyrkan ett tal om Jesus! Vad aborter beträffar så är det nog så att förlåtelse alltid finns men på lite speciella villkor när det gäller allvarliga synder. Och abort är enligt katolsk syn (= normal traditionell kristen syn?) ett allvarligt brott mot livet. (De flesta av oss västerlänningar har ju börjat bli så vana vid aborter att vi glömt bort vad det egentligen är: ett mord på en oslyldig människa.) Det innebär att var och en som begår eller medverkar vid abort blir exkommunicerad (=får inte gå till nattvarden). Från detta kan man bara bli löst under speciella villkor. Hela synsättet bygger alltså på en vilja att värna livet på allvar. Men det är klart att förlåtelse i grunden alltid finns. Du kan ju jämföra med hur det skulle kännas om någon slog ihjäl ett av dina barn o sen rusade in på närmaste söndagsbön o frågade "får jag tro mina synder förlåtna" och när välsignelsen uttalats i "Jesu namn och blod" så skulle allt vara bra på en gång som om inget hänt Jag ber om ursäkt om jag upplevs raljera med allvarliga ting men jag vill bara visa på allvaret med hjälp av en drastisk bild.* - - -

* denna enkla jämförelse med viss laestadiansk praxis vågar jag i detta fall använda då jag räknar med att bakom "S" döljer sig den som tidigare använt sig av den signaturen
Torbjörn Lindahl

2015-11-26 @ 16:25:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0