En milstolpe passerad

Och den milstolpen är att mamma kommit in på "hemmet".
Redan under hösten började vi märka att den tid nog närmade sig när det skulle bli för osäkert för henne bo hemma - om än med rätt mycket hemhjälp. När hon en natt ramlat och inte direkt kunnat ta sig upp men glömde kalla på larmet då började det kännas mer akut. I januari hade vi ett möte med en av kommunens biståndshandläggare och fick i slutet av månaden besked att hon beviljats plats och ställts i kö. Inom tre månader ska man bli erbjuden plats var beskedet. Och den 29 april hade jag ett meddelande på min telefonsvarare. Sedan gick det fort och idag har vi skjutsat mamma till hennes nya boende. Förutom jag var det mammas syster och svåger vilka bor i samma område som mamma gjort och som har varit henne till stor hjälp i flera år och så även nu i denna senaste process.
 
I söndags och måndags var min yngre bror uppe från Umeå och vi flyttade lite möbler. Sedan har jag kört några vänder till med möbler och mindre grejer och idag det sista av sådant man inte kan flytta i förväg. Kl 16.30 anlände vi tillsammans med mamma efter att vi i gamla lägenheten sjungit en psalm och bett en bön, tackat för den tid som varit och bett om välsignelse över den tid som kommer.
 
En annan milstolpe var jag med om i afton; vi hade ett möte mellan representanter för Domkyrkoförsamlingen och Luleå Fridsförbund. Gott samtal. Öppet, ärligt och med god stämning. Då jag varit en av tillskyndarna för ett sådant möte kan jag väl drista mig att berätta vad syftet är: att vi tydligare ska klargöra våra relationer och vilka förväntningar vi har på varandra.
 
Efter det kvällsmötet for jag upp till mammas gamla lägenhet igen och tog hand om div, bl a lite mat i kylen. Lite ödsligt var det givetvis i lägenheten där flera möbler, tavlor, gardiner mm  och framför allt mamma är borta.
 
Men det är livets gång.

Kommentarer
Postat av: den gamle kamraten

Det kan låta konstigt men kan nog ändå vara relevant att till detta säga "Bra!" Och då menar jag inte överläggningarna du nämnde i slutet av inlägget utan hur det blir för din mamma. Att "ha personal på korridoren" skapar trygghet för henne - och er alla. Hälsa!

Svar: Så är det!
Torbjörn Lindahl

2015-05-08 @ 11:27:43
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0