Torbjörn Lindahl

Kulturblogg för personliga åsikter och skämtsamma allvarligheter.

Vem är vem

Inte så lätt att veta. Svägerska o svåger från Uppsala är i trakten. Igår var jag med dem hos svärfar eller morfar som vi kanske hellre säger sett ur våra barns perspektiv. För ca ett år sedan ringde svågern och frågade 

- Hur står det till med morfar?

Jo, han har det bra, sa jag. Hälsade på igår och han verkar trivas.

???

- Jag menade ju dig, sa svågern, och återuppväckte därmed min insikt att jag sedan ett halvår själv var morfar.

 

Morfarrollen fick jag också pröva på ordentligt förra veckan när jag var hos dotter o svärson och målade hus. Men det inser jag att jag redan berättat.

 

Nå, i vart fall var vi igår hos morfar och rev bl a växthusen (dom hade annars snart rivit sig själva), från vilka han under åren skänkt oss mängder med gurkor, tomater, purjolök, paprika; och sommarblommor till rabatterna. Först när ena växthuset var rivet och det andra på väg omkull kom jag mig för dokumentera det hela.

 

 

 

En epok går i graven. Lite vemodigt kanske. När vi även grävde upp en del halvt förmultnade plankor ur marken insåg vi att skillnaden mellan trä och jord är bara några år!

"Då må förblekna sommarns glans / och vissna allt fåfängligt. / Min vän är min och jag är hans, / vårt band är oförgängligt. / I paradis / han, huld och vis, / mig sist skall omplantera, / där intet vissnar mera."

En psalm som borde sjungas i sin helhet vid alla begravningar så här års (men Waldemar Åhléns körsättning och långsamma melodi gjorde att vi mest bara sjunger verserna 1-3; betydligt raskare går Gastorius´ koral - den vi använde till 1986 - att sjunga och underlättar därmed ett framförande av psalmen som helhet).