Uppsala

Blev det idag eller snarare igår. Bestämde mig för en snabbtur ner för att träffa äldste sonen. 
 
Tog nattåget på fredag kväll och sista flyget hem  söndag kväll. Så hann vi få tretton och en halv effektiva timmar tillsammans. Vi hann även träffa min äldre syster en stund, men att träffa sonen var det viktiga syftet med resan.
 
Kyrkbesök blev det givetvis också. Vi gick i katolska kyrkan som sonen ibland besöker. Oj, så hemma man känner sig. Men då är det ju i grunden samma liturgi. 
 
Skillnaden är ju hur människor uppför sig. När de kommer gör de flesta korstecken med vatten vid dopfunten. Sedan en kort knäböjning i gången innan man går in i kyrkbänken. Väl på plats väljer de flesta att en stund falla ner på knä och stanna så en stund i bön.
 
Vad ska man då säga om detta? Jo, om man följer det traditionella protestant-facit så ska man säga att detta beteende hör till den "yttre kristendomen" men har inget med sann kristendom att göra. Medan när vi protestanter går in i våra kyrkor och bönhus och oftast gör ingenting - i bästa fall pratar med varandra om väder och vind - då är det ett fantastiskt uttryck för levande kristendom.
 
Jag erkänner: jag orkar och ids inte längre uppehålla den typen av protestantiska schabloner.
 
Nu orkar jag snart inte ens hålla mig vaken så vad vi idag pratade om, vart vi promenerade och var vi fikade och åt det ids jag inte heller berätta.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0