Tidningarnas inblandning i saken

Min gamle kamrat skrev för något dygn sedan ett inlägg på sin blogg med rubriken "NSD ljuger". Själv hade jag ungefär samtidigt tänkt skriva ett inlägg med rubriken "Tack NSD".
 
Ändå syftar vi båda på samma sak: NSD:s rapportering om domkapitelsbeslutet i mitt ärende.
 
???
 
Så här är - var - läget. I fredags eftermiddag såg jag - efter tips från en arbetskamrat - att NSD i nätupplagan omnämnt saken utifrån Domkapitlets ytterst kortfattade pressmeddelande. NSD skrev att jag var friad men fått lite kritik. Men ihop med en summering av försommarens händelser, länkar till tidigare artiklar om mig och fr a rubriken "Präst kritiserad för homoinlägg" så blev ju definitivt det sammanlagda budskapet att jag av domkapitlet blivit kritiserad just för det tidigare uppmärksammade inlägget med diskussion om ordet fobi. Men sanningen är ju att mot just det inlägget hade kapitlet ingen som helst kritik vilket jag tidigare redogjort för. Helt uppenbart att NSD bara dragit alltför snabba slutsatser av pressmeddelandet utan att se i själva beslutet.
 
Då blev jag riktigt irriterad och skrev ett argt mail till NSD med förklaring och hänvisning både till min blogg och beslutet. Och se - efter några timmar var nätartikeln nyskriven och med ny rubrik "Präst kritiserad för blogginlägg". Det var en bättre rubrik. I princip sanningsenlig även om sannolikt många läsare fortfarande skulle tro att kritiken likväl handlar om det från sommaren kända inlägg där alltså ingen kritik gavs. 
 
Men det var detta faktum att tidningen trots allt kunde lyssna och efter påpekande åtminstone något ändra sig, som var skäl till min tacksamhet. Helt nöjd var jag dock inte förrän möjligen lördag morgon då jag såg pappersupplagan. Samma brödtext som på nätet men ännu bättre rubrik: "Präst blir friad - får kritik". Med den rubriken var jag nöjd.
 
Min gamle kamrat då? Varför så irriterad? Dels hade han inte sett papperstidningens rubrik och dels när han sent på fredagskvällen läste den förbättrade nätversionen likväl inte läst eftermiddagens variant. Han såg alltså inte den relativa förbättringen. Och eftersom han är en man som verkar sträva efter fullkomlighet så tycker han uppenbarligen att om domkapitlets huvudbeslut är frikännande så ska detta vara det dominerande rubrikbudskapet, inte att ett underordnat sidobeslut framstår som det viktigaste. I princip är jag helt överens med min gamle kamrat men som sagt jag tolkade inte bara en ögonblicksbild i NSD utan en pågående förändring. Därav min något positivare reaktion. Men när jag skrev mitt mail fredag eftermiddag då var jag arg. Jag skrev att om NSD inte ändrar text och rubrik så far tidningen med lögn.
 
Kanske - som ytterligare förklaring till min något mildare reaktion i det senare skedet - är jag aningen mer desillusionerad än min gamle kamrat när det gäller media. Jag har ju varit drabbad betydligt fler gånger (vad nu det beror på?). Jag vet att konflikt, kritik och motsättningar är mer nyhet än stillhet, frid och enighet (om det inte varit världskrig i fem år!). 
 
Att en tidning i ett fall som detta skulle lyfta fram bara den - för den drabbade - "positiva" nyheten, det vill jag se innan jag tror det. Det är som man brukar säga "en nåd att stilla bedja om".
 
Fram till dess gläder jag mig över min gamle kamrats ståndaktighet i hans dröm om fullkomningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0