Med vänlig hälsning till alla mina sex domkapitelsanmälare (fyra anonyma), alla som kritiserat eller understött kritik mot mig och/eller min blogg (vänligt eller bestämt) i gammelmedia eller sociala medier - jag tänkte först nämna er alla vid namn men insåg att jag kunde glömma någon och ville inte att denne då skulle känna sig kränkt eller åsidosatt, och det är säkert många av mina kära kritiker jag skulle missat eftersom jag aldrig läser på Facebook, alltså blir det i klump;
från mig, till er alla:
DOMKAPITLET HAR FRIAT MIG!
Beslutet togs vid sammanträdet den 3 december och nu har jag fått protokollet.*
När det gäller ett tillsynsärende av den typ som det här varit fråga om så har ett domkapitel tre möjliga "påföljder" att döma till:
1. Ge en erinran
2. Ge tre års prövotid
3. Ta ifrån prästen rätten att utöva prästämbetet i svenska kyrkan (det som i vardagslag brukar kallas "avkragning").
lnget av detta har drabbat mig. Alltså är jag fri.
Jag noterar först (även om det står sist i beslutet) att domkapitlet rakt av beslutar avfärda anmälan från Maria Johansson Berg eftersom i den begärs att domkapitlet ska pröva min lämplighet att vara anställd vilket är en fråga som ligger utanför domkapitlets kompetensområde eftersom domkapitlet inte är arbetsgivare. (Dessutom är jag inte ens anställd av någon arbetsgivare som heter "Svenska kyrkan i Luleå stift" - Maria Johansson Bergs formulering - min arbetsgivare är Luleå Domkyrkoförsamling, där Maria Johansson Berg är kyrkofullmäktiges ordförande!) Detta påtalade jag också i mitt yttrande över densamma anmälan. Jag tvingas erkänna att det inte är utan viss (skade-?) glädje som jag efter fyra och en halv månad kan se att domkapitlet ger mig helt rätt på dessa punkter.**
Med helt ogrumlad glädje ser jag också i beslutet att domkapitlet inte riktar någon som helst kritik mot det blogginlägg som startade hela denna cirkus; det inlägg där jag i juni skrev om mina fobier (bl a om Kalixofobi och Skellefteå AIK-fobi - vilket den minnesgode läsaren kan erinra sig). Tvärtom! Domkapitlet uttrycker att det begripit att blogginlägget var en diskussion om den ytliga och slarviga användningen av ordet fobi och alltså inte ett angrepp på någon grupp människor.
När det gäller vad jag skrivit bl a om kyrkans engagemang på Pride så konstaterar domkapitlet att "Dessa uttalanden ryms inom den fria och öppna debatt som finns inom svenska kyrkan."
Har då domkapitlet inga synpunkter att komma med? Jo, några enstaka ord. Bl a i ett fall när jag uttryckt mig så att det ansetts kunna syfta på enskild person.
Och framför allt. Det inlägg där domkapitlet tydligast hade kritik gäller ett blogginlägg - från förra sommaren (OBS!), ett inlägg som inte alls blivit uppmärksammat i någon debatt i media! - där jag ansågs ha sått tvivel på vårt ämbetes äkthet genom vår kvinnliga ärkebiskops ämbetsutövning. Men inte heller det var av den dignitet att det ledde till ytterligare åtgärd. Det var detta som domkapitlet frågade mig om för några veckor sedan, vilket jag kortfattat bloggat om.
Själv anser jag inte att det är jag som sår tvivel. Snarare möjligen diskuterar ett tvivel som redan finns. Den allmännbildade kyrklige läsaren drar sig till minnes att vid ärkebiskop Antje Jackelens besök i Rom i våras så hälsade påven henne med "Kära syster! Fru Jackelen!" Detta uppfattades i vissa media som en viss "signal". Han sa inte "ärkebiskop". Jag tvingas nu erkänna att jag - även om jag normalt inte tvivlar på denna bloggs ytterst stora betydelse - likväl inte vågar tro att påven läser min ringa blogg och att han skulle påverkats av mina skriverier. Nej, sin hållning till Antje Jackelens ärkebiskopsämbete har han nog haft denna ringa blogg förutan.
Gott också att domkapitlet tydligt uttalade att de två åskter som jag och många andra inom svenska kyrkan omfattar; och som i vissas ögon är mycket kontroversiella; nämligen uppfattningen att präst- och biskopsuppdragen bör innehas av män samt att äktenskapet bara kan vara en relation mellan en man och en kvinna; är tillåtna åsikter inom svenska kyrkan.
Så var det sagt och så kan vi lägga hela denna historia bakom oss.
Vad innebär då domkapitlets beslut för framtiden? Fyra enkla faktum, enligt min ringa mening:
1. En präst i svenska kyrkan har rätt att yttra sig.
2. Om en präst framför en åsikt som du inte delar, så innebär det inte med automatik att prästen svikit svenska kyrkan.
3. Om en präst uttrycker sig på ett sätt som du inte gillar så kan prästen ändå vara förtroendevärd.
4. Om du har en bloggande präst i din relativa närhet och reagerar på något som bloggaren skriver, så ta ett personligt samtal istället för att gå omvägen över domkapitlet!
- - - - - - - -
* protokollet kommer naturligtvis att snarast finnas tillgängligt på kyrkligdokumentation.nu
** hela denna fråga kan för den okyrklige och okunnige verka aningen petig. Men det är skillnad på domkapitlets tillsynsansvar (som gäller själva ämbetet, eller vigningstjänsten som det numera kallas, dvs själva det faktum att någon är präst eller diakon; även pensonärer står under tillsyn och även de som inte har kyrklig anställning, tex präster som är lärare vid universitet) och å andra sidan arbetsgivaransvaret som utövas av aktuell arbetsgivare. Lämplighet har mer att göra med hur en präst passar för en bestämd tjänst. Ska man jobba mycket med undomar och skolor? Vilket intresse och kompetens krävs då? Av en universitetspräst kräver man kanske lite språkkunskaper osv. Jag erkänner gärna att en ytterst liten ändring i rubrikformuleringen hade gjort Maria Johansson Bergs anmälan möjlig att pröva (men den hade givetvis ändå avfärdats eftersom den helt saknade substans). Men ibland är petigheten viktig. Jag menar, vad skullle hända om jag engagerade mig fackligt och inte kunde skilja på arbetstagare och arbetsgivare eller på lönesänkning och lönehöjning?
