Östen Tano
Har inte tänkt gå in på en ny dopdebatt med min kära trätobroder, därför lämnar jag här endast Jesu egna ord, "dessa små som tror på mig"
Tack för dina fina ord om denna präst som jag inte har träffat men hört mycket gott om och han verkar varit en klok man.
Ewert Aronsson (kyrkoherde i Jukkasjärvi församling) sa en gång att "det är bra med en förberedd predikan med utkast för då vet man att det står en punkt på sista bladet.", berättade min pappa, apropå den där traditionen att tala utan förberedelse.
Du skriver alltid intressant om den laestadianska väckelsen och i detta du skriver kan jag verkligen hålla med. Men jag vet att diskussionen mer handlar om korstecknet i sig som man ser som "Katolskt" och därför värre än hedniskt. I stället för bibelkunskap hänger sig många numera åt vad jag skulle benämna vidskepliga traditioner och rädsla för allt som inte liknar det som var på 1950-talet. Som du nog förstått står denna väckelse mig nära hjärtat på många sätt men den liknar mer och mer en sekt och det gjorde den, enligt äldre släktingar, redan innan 1958 års beslut (som ofta utsetts till syndabock för allt ont i kyrkan). Ja, somliga menar att väckelsen började falna redan efter Johan Raattamaas död pga sin konservatism utan eftertanke och rädslan att studera Bibeln på egen hand efter Kautokeino-upproret.
Nu generaliserar vi väl både du och jag, många fina kristna finns i dessa sammanhang ännu, men de blir nog ofta beroende av att samla kraft i andra sammanhang och samlingarna blir mer en släktträff.
Jadå Håkan - t.o.m. det gamla äktlutherska dopritualet som jag läste i min karolinska psalmbok bekänner att barnen är något helt annat än några "smådjävlar": det ännu odöpta barnet benämns "denne din tjänare" (jfr Samuel!) resp. "denna din tjänarinna". Men befrielse från mörkrets makt behövde de - och vi - ändå. Jag tycker mycket om den delvis ruskiga men konkreta och handfasta dopundervisningen i Sampo Lappelill (särskilt den underbara illustrationen i vår upplaga där den nydöpte Sampo med droppar från håret blickar ner i dopskålen medan prästen står i dörren och ropar "Vik hädan" till mörkrets furste).
Sedan är "de evangelisk-katolska lutheranerna" betydligt mer nyanserade beträffande dopet och oförskyllt odöpta barn än vad som brukar påstås i propagandan (ungefär som stora missionsmän som Carey och Fjellstedt var det beträffande hedningar som aldrig fått höra om Jesus). Se http://www.habackuk.blogspot.se/search/label/Dopet
Så till bloggpostens huvudämne. Även för mej (som liten lulebo i tioårsåldern) var Lage Ollinen http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/lage-ollinen-8843404.aspx och Östen Tano http://www.kuriren.nu/nyheter/minnesord-osten-tano-7967980.aspx något av "laestadianpräster par preference" - senare hörde jag i annat sammanhang även sonen, numera förkylningsforskaren, Krister Tano - och inte sällan fick jag lyssna till någon präst från finska sidan som Lauri Mustakallio (vars dotter Marja jag mött på Mellansels folkhögskola). Läs gärna hans artikel "Meidän kirkkomme" (Vår kyrka) - översättningsprogrammet kallar honom Lauri Black Rock!
Frid över "den sista stora laestadianprästgenerationen" och välsignelse över deras minne! Gud välsigne även de predikanter som nu söker föra arvet vidare - inklusive den något mindre laestadianprästgenerationen Rehnström och Lindahl ;o).
Jadå Andreas, vi behöver dagligen befrias från mörkrets makt genom Kristi försoningsverk som strömmar oavbrutet för alla som inte förnekar Honom. Nåden kommer inte på beställning, utan finns alltid där. Vi behöver dagligen be att Herren ska föröka vår tro så att vi kan ta emot nåden. Om nåden endast skulle finnas i sakramenten eller i syndaavlösningen då vi ber om förlåtelse, så skulle det snart vara ute med oss.
Jag accepterar inte att den dopläran jag talar om etiketteras som laestadiansk. Jag bygger min övertygelse på två citat av Jesus själv.
1. "Dessa små som tror på Mig"
2. "den som tror och blir döpt skall bli frälst (salig)"
Slutsats: barnen tror enligt Jesus, alltså tillhör de Jesus och därför bär jag mina barn till dopet.
Om nu någon vill kalla denna läran laestadiansk, får de stå för honom, jag har endast citerat Jesus och vill kalla detta Jesu doplära. Dessa små som tror på Jesus behöver man inte befria från mörkrets makt i den bemärkelsen att de tillhör någon annan.
Oavsett från vilket håll man ser på dopet, så finns ett uttryck av Augustinussom tydligen förenar de flesta läger. (Du hänvisar till detta i bloggen) "Icke avsaknaden av dopet utan föraktet för detsamma är det som ådrager dom."
Ursäkta Tobbe att jag befläckar din blogg med att bjuda in fler till min trätobrödraskara. Men jag kunde inte låta bli.
Ja, Stefan Aro tillhör väl den yngsta (och minsta) generationen laestadianpräster. Du har rätt; jag skulle ha nämnt honom. Mycket sympatisk man, jag och min fru samtalade med honom vid fikat sedan han i Tuolluvaara kyrka döpt en av min brors barn.
Både korset och "exorcismen " har kritiserats. jag är böjd att hålla med om "exorcismens" drastiskhet, men har inget emot korstecken precis om Abdreas, vi har både gott och ont i oss och behöver naturligtvis beskydd mot ondskan men inte blir man besatt bara så där för att man föds, där är jag helt med laestadianerna, men korstecknet är ett problem för många och det är ren vidskepelse anser jag.
Oj vad fina minnen man har av både Östen och Lage. Och av min konfirmationspräst Ingemar Öberg.
Och av många fler...... utan dessa lärare, vad vore man? Kanske inte ens kristen, faktiskt!
Tobbe,
Jag menar det ni skriver om att Laestadianerna inte vill att prästerna följer 1942 års dopritual om befrielsen från mörkrets makt. Det är det jag tolkar som en laestadiansk doplära.
Frälsningen pågår konstant, men befrielsen sker vid ett ögonblick. Jag diskuterade skillnaden mellan frälsning och räddning med en språkkunnig på hebreiska där detta ord skrivs likadant men används på olika sätt vid mänskliga och gudomliga sammanhang. Rädda eller befria kan människor göra mot varandra, frälsa kan endast den treeinge Guden göra.
Tack för intressant samtal! Förtydligande 1: Alma-Lena menar alltså att det är vidskepelse att ha problem med korstecknet, inte att använda det.
Förtydligande 2: Ja, vi ska följa efter våra lärare/ledare genom att, enligt Hebréerbrevets författare, tänka på dem, se hur de slutade sin levnad (som vi gjort nu med Lage och Östen) och ta efter deras tro (inte deras synder och brister).
Förtydligande 3: om orden frälsa, befria och rädda används med bestämning, alltså "befria från mörkrets makt", "frälsa från mörkrets makt" eller "rädda från mörkrets makt", anser jag att de är synonyma, starka och tydliga alla tre. Men används de självständigt, "frälsningen", "räddningen" eller "befrielsen" (jfr stora boken om kristen tro!) anser jag att "frälsningen" genom sin genom 1000 år alltmer teologiska laddning är det starkaste och fylligaste/tydligaste ordet. Vår Frälsare säger jag också gärna om Jesus. För oinskolade i kristet språk, många konfirmander t.ex., FÖRKLARAR jag dock gärna (inte ersätter) Frälsare som Räddare (jfr "frälsarkrans"!) och Befriare (jfr "frihalsare").
Förtydligande 4: Ja, barndopet kan motiveras BÅDE med barnens förmåga att tro och ta emot (där de är förebilder för oss vuxna) OCH med sitt behov av frälsningen (som de delar med oss vuxna). Så både den mörka (arvsynden) och den ljusa (tron och frälsningen som tillhör både oss och våra barn) är goda argument för att döpa de små, och jag tror att vi i evangelisk-luthersk anda bör betona båda.
Teologi eller inte, men det kom fram vid en diskussion om Jakobs vittnesbörd efter kampen med Gud. Han säger i vissa översättningar att han blev frälst efter att ha sett Gud. Andra säger att han blev räddad eller skonad. Frågan var om man kan bli frälst ensam med Gud. Den språk-kunnige sa åt mig att i detta sammanhang blir översättningen fel då Jakob inte blev frälst utan överlevde trots att han lärt sig att "ingen kan se Gud och leva".
Jag kände inte Östen Tano speciellt väl - men lite. Blogginlägget kickade i alla fall igång ett minne och tankar på grund av mångordigheten inte är en kommentar här utan ett inlägg på min blogg.
http://stigstrombergsson.blogg.se/2014/november/64-sidor-148-gram.html
Jag uttryckte mig otydligt, jag tycker nog "exorcismen" är tveksam, däremot korstecknar jag själv och vill se mer av korsets tecken och ser det absolut inte som vidskepelse, däremot är motståndet mot korstecken vidskepelse och katolikskräck.
Käre Andreas, du är en stor teolog och jag beundrar din flit i bloggosfären du behövs här. Nu tar jag julfasta från bloggar i allmänhet. Gud välsigne er här!
